Bambi

På söndagskvällen började jag få ont i halsen. "Hur tänkte du nu?" undrade jag så här i början av min välbehövliga semester, men insåg rätt fort att detta nog inte tänkte gå över på ett par dagar. Den natten kunde jag inte sova, men fick uppleva små hjärtklappningar, kände mig andfådd och upp i varv samtidigt som halsen inte ville göra så att jag kunde andas ordentligt. Något kändes inte riktigt som det stor rätt till. Runt fyra på morgonen lyckades jag nog iaf få ett par timmars sömn innan jag satte mig vid datorn och letade efter orsaker till motvillig andfåddhet. Efter ett sycke om KOL, lungcancer och andra lungproblem stod det att det alltid skulle kollas upp, och det var bara att glida iväg till husläkaren och hoppas på det bästa. Tre timmar tog det innan jag fick träffa H som klämde lite, kände lite och fågade lite. Och jag berättade min hemska natt, och att jag dessutom skulle behöva recept på elocol till psoriasisen som har börjat ge sig tillkänna lite grann i hårbotten. "Okej, men hur mår du?" fick jag tillbaka. "Ditt jävla pucko, varför tror du att jag är här?!" tänkte jag, innan hon hann fortsätta och menade mer privat, och att allt jag berättat är olika symptomer på stress. (snacka bitter jag blev över att ha väntat tre timmar och betalat 150 pänn för att någon ska säga att jag är stressad - även om det faktiskt skulle kunna stämma).

Jag har aldrig ansett mig vara en stressad person, jag upplevs många gånger vara rätt stresstålig. Jag är rätt bekymmerslös, och rycker många gånger på axlarna med frasen "äh, det är lugnt, det löser sig", för jag funkar så - försöker lägga så lite last som möjligt på andra, sätter i stort sett alla andra framför mig och menar att jag alltid klarar mig, för så har det alltid vara. Nu känns det ganska så fail att min hjärna och min kropp inte går hand i hand längre, och vi vet ju alltså redan vad min semester ska försöka gås åt till, med början att iaf lyckas sova genom en hel natt.

Hur som helst, det slutade med att jag iaf fick kolla upp mina blodvärden. Doch ringde hon dagen efter och ville att jag skulle in och stickas igen då jag tydligen hade en ökning av vita blodkroppar. "Ät inte efter klockan 21, och kom hit morgonen efter på fastande mage" (jag som är konstant hungrig var måttligt road över detta). Sagt och gjort, jag gled in på labbet och presenterade mig för provtagerskan, som kollade lite i mina filer innan hon printade ut alla lappar. Efter att hon markerat lapparna på sju olika flaskor höjdes mina ögonbryn med två dm och hon frågade snällt om jag ville ligga ner. "Tack gärna" svarade jag, och stapplade sedan ut och begav mig till föräldrarna för att snylta frukost, berocca och kakor.

Så nu är det bara att hålla tummarna!


Everything fades - Poets of the Fall

Absolut sista dagen på jobbet innan semestern började var ju självklart tvunget att firas med öl och dans med E, V & L på Melanders och...ett ställe som jag inte kommer ihåg riktig just nu, men som låg i Gamla stan någonstans :) Galna brydar som tog ett nattdopp medan jag ist högg en skjuts hem - men bra trevligt!  

  

Rise your glass - P!nk

Ikväll stod det middag hos T på schemat. Mötte upp C i Täby centrum för att fullfölja vårat uppdrag att införskaffa grönsallad, och efter en fantastisk smoothie vid fontänen var det alltså dags att bege oss iväg. T var redan i full gång med att koka makaroner till våran standard-makaronilåda och efter att jag och C försökt dela både knivar och skärbräda till salladshuggning, var middagen perfekt lagad. Satte oss utomhus, och snackade om livet, uppdaterade våran mördarlista och fick smaka T's supergoda biskvier. Helt enkelt en fantastiskt mysig torsdagskväll.

  

  

Survive - Rise Against

Ibland får man in märkliga saker på jobbet. Små spännande saker som bara måste testas. Jag menar, vem i hela helvetet har hört talas om donuts-persikor?



Dreamy wednesdays - The Wannadies

Hur ska jag säga? Det har fortfarande inte sjunkit in än. Märks inte på annat sätt än att jag inte riktigt hade lust att snacka med någon, eller vara iaf någorlunda social. Höjden på inteaktion den här dagen var att spela alfapet med mamma över telefonen och att rädda en humla som var nära att drunkna i poolen. Försökte också få in semestertänket i huvdet, så en dag med strålande sol och ingen lust att prata över huvud taget sjöng sommarlistan ur högtalarna, och dagen i sig spenderades på altanen, tillstissande amatörmanikyr och pedikyr, en drös med egotrippad fotostund och helt enkelt njuta av att bara leva.

   
  



Det finns en stad som jag inte längre känner
där i ett land där jag inte bor
Där finns ett hus, dit jag inte har nån nyckel
Där i en säng där jag aldrig längre drömmer

Nu är jag, på andra sidan världen
Nu ser jag, molnen ovanifrån

Det är så mycket som jag, inte vet nåt om,
det är så mycket som jag, inte vet nåt om,
men jag tror jag vet vem jag är

Jag har ett hem där bara jag bor
det är rätt trångt men det räcker för mig
Jag sitter vaken tills trafiken har upphört
och skriver brev till min papperskorg

På andra sidan molnen - Jumper