Bambi

"When you're making your decision, don't think about taking the right one.
It's up to you to make the decision right".

- Dr. Phil

Hela min värld är uppochner. Allt jag trodde var sant visade sig helt plötsligt vara på helt andra sätt, och...jag vet inte hur jag ska förklara. Känner mig ta mig fan inte trygg någonstans. Är inte heller trygg någon annanstans, än möjligtvis eventuellt kanske gömd i mitt gamla rum hos föräldrarna. Det är nästan skrattretande. Du vet, tragiskt komiskt. "Jag ville bara kolla hur det var med dig, men du är så jävla stark så jag vet inte riktigt hur jag tänkte...". Well, man är väl inte tillåten att vara på ett annat sätt, eller hur?

Jag vet inte. Är för mkt för att jag ska kunna samla tankarna på en tillräckligt förståelig nivå och klä hela skiten i ord, så jag låter hellre bli. Det får bli som det blir. Nu vill jag mest lämna landet, och aldrig komma tillbaka - min rygg har fått tillräckligt många ärr.

Of all the things I believe in
I just want to get it over with
tears from behind my eyes
but I do not cry
Counting the days that past me by

I've been searching deep down in my soul
Words that I'm hearing are starting to get old
Looks like I'm starting all over again
The last three years were just pretend and I say

Goodbye to you
Goodbye to everything I thought I knew
You were the one I love
The one thing that I tried to hold on to

I still get lost in your eyes
And it seems like I can't live a day without you
Closing my eyes till you chase my thoughts away
To a place where I am blinded by the light but it's not right

Goodbye to you
Goodbye to everything I thought I knew
You were the one I loved
The one thing that I tried to hold on to

It hurts to want everything & nothing at the same time
I want whats yours and I want whats mine
I want you but I'm not giving in this time



Goodbye to you - Michelle Branch

If I could I'd only laugh to all these tragic things, 
but my shadow tells me to shut up, and suck up the pain my heart is causing me.
And all I ever wanted was to make only one wish come true

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har så extremt mkt egentligen jag bara skulle vilja få ur mig, men förutom de allra närmaste tror jag inte att någon skulle vara så intresserad av att lyssna. Jag tycker att det är så fruktansvärt synd att jag inte kan ringa ett par personer längre, några som jag brukade kunna snacka med om vad som helst..

Förutom det är annars hela den här månaden katastrofal. Förutom en födelsedag och en möhippa redan första helgen, så ska man på sitt allra första bröllop imorgon, och det har tagit sisådär tre trippar till stora staden för att hitta en tillräckligt descent klänning och ett par vita pjurrer jag har försökt gå in hela veckan. Ett par dagar senare fyller pojken 30 år, och det ska firas med smörgåstårta och glasstårta som undertecknad ska tillaga för första gången i sitt liv. Den stora födesledagspresenten skulle egentligen ha införskaffats idag om inte jag hade varit så dum att glömma plånboken hemma, men det får jag lösa i övermorgon ist. Hur som helst, så är det ett stort kalasfirande med grillbuffé och poolinvigning nästa helg för ett femtiotal hungriga människor. Måndag, tisdag och onsdag går åt till att stissa till tomten och hugga en till tripp till plantagen, sedan gräva rabatt och göra ett fågelbad. Och förhoppningsvis lyckas jag manövrera det där relativt bra tills jag får ett par dagar nästa vecka att andas ut innan det är dags för en tripp till Dalarna och fira midsommar med de närmaste i Väsby.  Jag har 3 körlektioner planerade, och jobb nästan varje dag, en planerad visit hos farmor på tisdag och inte en ledig dag till att handla all mat. Dessutom oroar jag mig för min kusin och hennes galet svartsjuka pojkvän, känns inte så bra att få sms sena kvällar med en frågan om ifall hon får sova hos mig. Och att jag inte kan ringa dig längre heller gör mig fruktansvärt ledsen i hela den här cirkusen.

Så har galet mkt att tänka på just nu, alldeles för mkt från alla håll. Känns som att det är dags att gräva ner sig och göra mitt innan jag eventuellt möjligtvis har en chans att börja leva igen i juli. Augusti blir det till att ta sig från Sverige, såvida jag inte kommer in på utbildningen jag jättegärna vill gå. Jag kan så inte ha det så här längre.