Bambi

Äh, jag vet inte. Finns inte så mkt jag kan säga. Jag förväntade mig aldrig någonsin att det skulle bli så här, jag kunde aldrig ens komma på tanken att det här skulle hända. Men rätt som det är får man en smäll på käften och helt plötsligt är man en vän mindre. Och det är synd. Det är jävligt synd.

Men samtidigt kan jag inte heller tro att det är något som jag har gjort, egentligen. Jag kan inte tro att det handlade så mkt om mig när allt kommer omkring. För jag har känt människan i 15 år, och har aldrig bråkat med henne ever. Jag vet att hon inte är så här, egentligen. Jag tror mer på att jag råkade bara finnas där för att taden underliggande smällen, det känns som att jag blev syndabocken för bitterhet och lost selfs. Bråka gör jag nästan dagligen, är så fruktansvärt van vid tjafs att jag har lärt mig att inte dra mig för att tala om precis vad jag tycker, vad jag tycker är fel och säkert säga en och annan spydig kommentar också. Och hur bra det egentligen är kan ju alltid diskuteras, men så är det, och vanan gör att det på något dumt sätt känns som att det är okej. Och tänker jag efter nu, är det självklart att jag skulle ställa upp och ta den smällen utan problem om jag visste att det skulle få henne att må bättre. Jag vill inget hellre än att hon ska må bra, jag har inte slutat bry mig och jag är väldigt orolig för hon actually mår egentligen. För det här beteendet gör ingenting bättre. 

Och samtidigt är jag inte något big fan över bullshit bakom min rygg, och jag är egentligen inte en långsint person, men när det kommer från just henne kan jag inte rå för att känna mig väldigt sviken just nu.


Violence fetish - Disturbed

...

I'll close my eyes, then I won't see
the love you don't feel when you're holding me
Morning will come, and I'll do what's right
just give me 'til then to give up this fight
and I'll give up this fight

'cause I can't make you love me if you don't
you can't make your heart feel something it won't
here in the darg, within these final hours
I'll lay down my heart, and i'll feel its power
but you won't, no you won't
'cause I can't mak you love me - if you don't

...

I can't make you love me - Bonnie Raitt

Jag är nog egentligen rätt förstörd. Eller kanske inte förstörd, men förtvivlad. Känns som att jag liksom ger upp. Jag orkar inte anstränga mig för att vara alla andra till lags, och konstant sätta mig själv i sista hand. Jag känner inte många människor som står ut med så mkt skit, som får ta smäll efter smäll, som jag får göra. Det är bara upprepade rutinerade motgångar, bråk, frustration och tårar att jag, med min milslånga gräns, är på bristningsgränsen, jag är så fed up med all denna psykiska negativitet som står mig högt över huvudet att jag har nattliga onormala hjärtklappningar och ångest inför - ja, you name it. Jag är inte jag längre. Och det är ta mig fan inte okej. Kan någon snälla påminna mig?

I stand alone - Godsmack