Ynklig, bitter och drömmer för tillfället om att få vara man
That's it.
Jag kommer dö, så är det bara. Goodbye, ajöss, so long Bitch och ha-det-bra-hej.
Vi tjejer är ena fantastiska skapelser, det måste ni hålla med om. Förutom att vi är heta och får gå i dom snyggaste skorna, är vi ibland ruskigt bra på att läsa av känslor, vi är beskyddande, har högre smärtgräns och vet oftast hur vi ska göra för att få precis vad vi vill. Många gånger är vi ta mig fan bättre på att vara män än vad män är.
Men dagar som denna skulle jag ha gjort nästan vad som helst för att få vara född till kille - bara för att få slippa de två första dagarna av mensen. Jag dör! Ligger dubbelvikt med en kokhet vetekudde under en hårt knuten halsduk runt magen, dricker mängder av varmt te och trycker i mig all choklad som möjligen går att hitta i huset. Vanligtvis är det bara att trycka i sig ett lyckopiller förklätt till Naproxen, så är jag glad och smärtfri igen inom 2 timmar. Men nu står medicinskåpet tomt (varför, o Varför skjuter man alltid upp att införskaffa smärtstillande? Kaos!) och jag kan inte göra annat än att lida vidare och försöka härda ut utan att tårarna av ynklighet ska börja rinna. Och mina ljumksar och knän har också fått sig en knäpp som gör att jag vill stretcha ut lederna till dess yttersta för att lindra det onda där också ist för att ligga i fosterställning, men då gör ju magen ännu ondare och det blir ist en ond och blodtörstig jävla cirkel som som sagt kommer ta död på mig när som helst.
För övrigt har mina ben dessutom råkat få ta del av något ännu mer idiotiskt som går under namnet "restless legs", vilket gör att det mer ofta än sällan känner att jag efter 25 år fortfarande har växtvärk.
Upprepar därför efter ovanstående min skriftliga bön från föregående inlägg: kan jag snälla bara sluta vara tjej för ett litet tag?
Inget händer givetvis, och jag smörjer ist in hela mig med voltaren gel ljumskarna med tigerbalsam.
Fuck my life. Fuck my life så himla mkt!
Dream on - Aerosmith
