Pantertant
Jag fullkomligt älskar människor som får en att le. Som sätter ett riktigt stort leende på ens läppar, ett leende som håller i sig, som har gjort ett redigt intryck och som gör att man omedvetet börjar le av bara tanken på just den där personen som från ingenstans gjorde en så fascinerad.
Jag snackar självklart om Dolly, den mest awesome dam som i femtioårsåldern som började snacka med mig en fredag då vi i kylan väntade på en försenad buss. Så öppen och trevlig, en person som på riktigt blir hög på livet. Under vår resa från Roslagsgatan till T-centralen snackade vi oavbrutet om allt mellan himmel och jord - recept, sport, resor, vädret, kriminalitet, jobb och livet i allmänhet. En resa och konversation på cirkus 75 minuter. Hon nämde t o m var hon bodde om jag skulle ha vägarna förbi. En sån sjukt härlig människa, så när vi nästan kramade varandra hejdå var jag tvungen att ringa och berätta för mamma.
Och det roligaste?
Hon jobbar som värd på Friskis&Svettis och fick mig att lova att komma över och börja träna. Så vem vet, kanske har jag träffat den människa som kommer få mitt arsle ur vagnen och actually ta tag i mitt 10 år gamla nyrårslöfte?
One day without laughter is one day waste of time
