Bambi

Men hallå, alltså helt jävla allvarligt! Vad fan är problemet? Jag trodde aldrig att man kunde vara så arg på en person, en förvirrad liten sill som inte vet vad hon vill. Hur kan man låta sig själv förbli en annan mindre rolig person istället för den man är och alltid har varit? Ursäkta, men brukade man inte vara spontan? Var man inte alltid på vad som helst, taggad till tusen? Vad hände med killkompisarna man brukade fika med och julhandla med, vad hände med att gå på spontana fester bestämda samma kväll, en konstant vibrerande telefon och så många galna minnen att den påstådda hjärnan man har blev överhettad? Är det bara för att man råkade bli ett par år äldre? Eller att man flyttade hemifrån? Eller något annat idiotiskt som jag inte lyckas få något grepp om? Jag vill ha spänning, jag vill ha överraskningar, jag vill bli förvånad, jag vill känna att jag lever. Men nej. Man står kvar på samma ruta sedan två år tillbaka. Varför är det bara jag som anpassar mig, gud så feg jag måste vara. Det känns som att jag exploderar snart, strupen kommer spricka av tysta förvirrade skrik och jag kommer få krupp, propp och panik. Ibland känns det som att det är min plats, ibland är det underbart och jag bara väntar på nästa steg till den påstådda lyckan. Men ibland känns det rutinerat, fängslat och genuint jobbigt, och jag tror inte alls att det kommer funka, som om skiten kommer att bita mig i arslet, kanske inte imorn, eller nästa år, kanske inte om fem år...men kanske om tio år, och det skrämmer mig. Jag är livrädd för att göra fel val, och det gör mig till den tragiska, lätt panikslagna och konstant förvirrade individ jag är just nu. Jag blir förbannad på mig själv, sluta gnäll och gör något, återställ dig. Uteblivandet av kontroll över mitt egna liv gör mig galen. Galen säger jag. Galen!


Nu ska jag duscha.


Hate - plain white T's

Idag hade jag tänkt vara duktig. Jag ska slå en massa signaler, planera inför lördagen, styra upp introkursen och sjukgymnasten, gå på en kylig långpromenad med vovven, maila en hel del och sist men inte minst ska jag äta hela dagen hade jag tänkt. Det är fördelen med att ha storhandlat dagen innan, det finns så mkt gott hemma! Jag älskar mat.
Jag har redan varit vaken i tre timmar, tränat och ätit frukost. Hurtig var ordet för första gången i mitt liv. Jag tycker att det är helt okej, nu jävlar måste det bara hålla i sig.

I wonder - Diffuser

Jag skulle vilja veta hur det känns att vara bara nöjd. Inte att ha något att klaga på. Någon gång kan väl allt bara vara enkelt och någon gång kan väl världen stå på min sida. Helt och fullt nöjd. Tillfredsställd med tillvaron vi lever i, inga bekymmer. Någon gång skulle jag vilja veta hur det känns.

Egentligen har jag ju ingenting att klaga på. Underbar familj, underbar pojkvän, tak över huvudet och, om än äckligt, jobb. Jag får i stort sett allt jag vill ha, varenda sak jag pekar på och tindrar lite med ögonen och stinker ner folk med min charm hamnar i mina händer i slutändan. Det finns alldeles för många som har det tusen gånger värre än vad jag har, och att jag över huvud taget tänker och kanske känner så här känns det som att jag nästan måste skämmas för...har jag inte allt? Vafan har jag att gnälla om, borde inte jag hålla käften, le och vara glad ist för att sitta här invirad i  mitt stora sköna överkast och gnälla?

Du och jag skulle behöva en sådan paus. En paus med 10 kg kaffe och 18 paket cigaretter och spy ner varandra med ord och bullshit, beklaga oss för varandra, få vara gnälliga och griniga och inte en jävel ska bry sig och reagera. Ja. Får man sedan en dunk vin med i fallet blir man nog kanske nöjd för en liten stund.

So far away - Staind

Ibland  hatar jag att vara brud, vi måste verkligen stå ut med all smärta - trycka fram knoddar och den äckliga mensvärken stryker jag under. Vad är det killar får står ut med egentligen? Fan inte ett skit som ens påminner om riktig jävla pain. Vaknade med mensvärk idag, och ångesten över att det är min vecka, lingonvecka, kvinns, att Hugo kommer på besök eller vafan man nu vill kalla det, fan jag kunde knappt ta mig upp ur sängen, än mindre stå. Jag har suttit dubbelvikt på toaletten en halvtimme för att samla kraft till att ta mig upp. Helvetes jävla skit. Jag hittar inte mina gröna lyckopiller någonstans (naproxen is the shit), så jag är rätt så tjurig just nu - låt mig va!

Vi får säkert stå ut med skiten för att vi är SÅ mkt tåligare än guys. Vi är ju faktiskt befogade med högre smärttröskel, vi lever längre, dock kanske vi inte är bättre på att köra, men vi är ta mig fan säkrare i trafiken, vi kan göra flera saker på en gång, det är bevisat att majoriteten av brudar actually är smartare och vi är fan modigare. Och just det, vi har ju två fina saker som kallas tuttar också. Det svagare könet, my ass.


Pain - three days grace

Fredag. Det är nu man ska ta fram vinglasen och skåla över att det äntligen är helg, att man har två lediga dagar att spendera på massvis med onödigt, gott, alkoholbaserat och roligt innan man tvingas återgå till den trista rutinerade vardagen med jobb, plikter och ansvar. Det står självklart en dunk vin med E på schemat, det har suktats i tre dagar nu, och äntligen är dagen här. Ska bjuda honom på lövbiff med ugnsgjord klyftpotatis och vitlökssås ikväll (JA, jag kan actually laga mat även om jag inte ser ut som en "sån") innan hon tar sig hit, och självklart bjuds på skrål till glada 90-talslåtar, dansa liggandes och skrika "bunke" innan man hör vinglasen klirra mot varandra. En underbar fredag.


Jag undrar vad han ska hitta på ikväll?



Scream - Miss Crazy

Nobody is perfect but I'm pretty fucking close
And I'm here to give you all a heavy heavenly dose
I think you better listen 'cause I know who you are
And I think that you should treat me like a superstar
Because I'm more than just a human I'm the gift to all of you
And I'm here to make sure that my message gets through
I wonder if you're really all as dumb as you look
Or are you smart enough to learn the rules in my book
I hope you understand that the knowledge I bring
Puts me in the position of a god or a king
'Cause I blessed with the gift of the magic touch
And I wouldn't say that I'm asking for too much
All you have to do is get down on your knees and pray
And I promise you the remedy is on its way
But you can never be like me so don't waste your time
Because I reign supreme and my position is divine

What's wrong with being self possessed?
Nobody's satisfied with being second best
I've got the gift and I know that I'm blessed
And I've got to get it off my chest

I'm the biggest the best
Better than the rest

I'm not afraid of competition cos I'm know that I'm best
And you haven't got a chance to even pass my little test
Even if you wanted to you couldn't pay the price
There ain't no room for losers in my perfect paradise
'Cos life is always based upon the weight of your success
So I'll make sure that I get the most and nothing less
If I love myself then everyone will love me too
And there's nothing you can do for me that I can't do

So welcome to my kingdom and enjoy your little stay
Even if you can't afford it I'll still make you pay
So you better come and get it and enjoy it while you can
Don't tell me that you're dumb enough to think I give a damn
I couldn't care less about what you achieve
And there's only one thing that you have to believe
The only thing important that you have to understand
Is that no matter what you say I'm still the God I really am

Biggest and the best - Clawfinger

Igår jobbade jag på som vanligt. Det här med träning är ju jättekul, jag har redan märkt vilken överskottsenergi jag har efter att ha workoutat fyra gånger. Okej att ryggen fortfarande gör ont, men wtf, ta det som en man (som å andra sidan har lägre smärttröskel...). Hur som helst, hade en vikarierande butikschef som  var störtskön! Varför kunde inte han vara vår butikschef ist för den stela alltför tokseriösa idiot vi har nu.

Slutar vid halv 6 och sedan är det bara att bege sig till stan och äta middag med U. Har knappt sett henne på ett år, men nu äntligen fick man en pratstund och catcha upp lite. God I've missed her! Det blir aldrig tyst när man är med henne. Och med en snus i munnen följer hon med mig till pendeln vid åtta och säger godnatt - och att jag självklart ska ringa när jag är hemma och inte har råkat bli rånad, styckad eller något annat rätt bad.

Då jag kommer direkt från jobbet har jag på mig mina mest trasiga jeans där mina knän har gjort varitt enormt hål på just knäna. Ja, vi MÅSTE ju ha jeans på oss och ja, vi MÅSTE betala jeansen själva. Så I make a kind of stand när jag har mina äckliga jeans på mig på jobbet, och jag helt enkelt don't give a damn. Och självklart är det ett äldre par ett par säten bort som kommenterar mina byxor. Och inte fan gör tanten det diskret, utan lutar sig till gubben och säger "kolla på hennes byxor, jag förstår inte...", men lyckligvis hann jag inte höra mer innan öronen fylls av Disturbed och Shinedown. Självklart ska folk ha sina olika åsikter, och självklart är det okej om alla inte diggar mina kläder, men om man ska säga sånt om någon man inte känner...kan man iaf inte vara lite diskret då? Tycker det är jävligt onödigt, för inte fan vet dom hur jag klär mig annars.
Men med favoritmusiken i öronen börjar jag ångra lite att jag inte satte mig bredvid dom ist och tala om att jag sannerligen hoppas att jag inte ser ut som henne när jag är 60 bast med elefantarsle. Alternativt kunde jag bara tala om att jag faktiskt inte brukar gå klädd så här och vara allmänt glad och trevlig som jag actually är. Eller så sitter jag helt enkelt kvar på mitt blåklädda säte och skiter i vilket. Egentligen tror jag att det hade varit rätt kul och att även de äldre paret hade säkert uppskattat det på något vänster, för det är så sjukt oväntat. Men eftersom det är Stockholm vi bor i är det ju självklart inte tillåtet i vårt interaktiva beteende att snacka med främlingar, speciellt när alla blickar man får tolkas antingen som "god, hon/han tycker jag är ett freak" eller "nämen, hon/han tycker jag är het". Och jag undrar lite, tänk om alla kunde känna sig tillräckligt säkra för att kunna snacka med vem fan som helst, skulle inte risken vara större att fler människor blir gladare? Jag får exempelvis en kick av att folk som handlar av mig är glada och kanske bubblar en rad eller två innan dom bara går, allt blir så mkt mer avslappnat då. Nu får jag t. ex kramar av kunder ibland för att dom har handlat av mig ett flertal gånger och vi tycker att motparten är trevlig. Jag tycker iaf att det lyfter upp dagen. Skulle säkert bli halshuggen och placerad i en container om butikschefen fick reda på det, jag är ju trots allt inte på jobbet för att bli polare med kunder, utan där för att sälja skiten.

New philosophy; stop caring, Bitch.

Hur som helst. Kom hem vid nio, ringde U och somnade i soffan med älsklingen. Och nu sitter jag här, skriver för en gångs skull ett långt inlägg innan jag börjar göra mig i ordning för den rutinerade bussresan till jobbet. 

  
Numb - Disturbed

Varför måste det vara ett sånt jävla gissel att hitta ett nytt jobb? Idiotiskt. Gör i stort sett vad som helst bara jag slipper det äckliga jobb jag har för tillfället, allt dom vill är att ta in nya unga människor, slita ut deras ryggar och muskler för att sedan sparka dom när dom börjar säga ifrån. Det är sanslöst, vad är det för ställe jag jobbar på egentligen? Och den nya butikschefen är helt dum i huvudet, hur kan man inte vara det minsta tillmötesgående som chef, hur kan man skita så mkt i sin personal? När det är personalfest talar han inte ens om det för hela personalen, utan bara för 'vissa utvalda', hur svinig får man vara? Och med tanke på den idiotiska kommunikationen mellan mitt hem och mitt jobb är det i stort sett inte möjligt för mig att börja sex på morgonen, såvida jag inte åker hemifrån vid fyra på natten, tar mig till någon hållplats jag inte känner till och sitter där en timme ensam i kylan fram tills nästa buss går, och värre är det ju på helger...hur i hela helvetet kan man som chef skriva ett rullande schema där jag varannan lördag ska börja sex på morgonen, när han är så väl medveten om det här? Jag tycker att det är taskigt. Och inte vill han förstå mig heller, för han tycker bara att jag ska arbeta de tider som sätts ut åt mig, resten är mina problem. Och visst, självklart är det en poäng och jag har inga egentliga problem med att börja sex på morgonen, i don't give a damn. Men jag tycker att han kunde se mellan fingrarna för att vara schysst? Jag trodde att det ingick i en chefs arbetsuppgifter att få personalen att trivas så dom stannar längre och är villiga att jobba kvar? Det är så mkt bullshit på det bygget att jag håller på att bli knäpp. Jag måste därifrån, och det är nu.

My own prison - Creed