Bambi

Ibland saknar jag någon som faktiskt håller om. Inte en arm lite halvslappt om axlarna för att man helt enkelt vill sitta bekvämt i soffan, utan verkligen håller om. Nästan som en förälder, hur perverst det än låter. Så att man drunknar i någons armar och man har aldrig känt sig tryggare och mer beskyddad.
Ibland saknar jag en puss. Inte en påtvingad godnatt/hejdå/hej-puss, utan en puss utan anledning, bara för att man helt enkelt vill. På axeln, på handen, kinden, pannan eller munnen, som uttalar mer känslor än ett rutinerat förspelshångel.

Ibland vill jag ha ont i kroppen av för många kramar, jag vill ha blåmärken av för hårda smekningar, jag vill dränkas av saliv och jag vill upptäcka bitmärken av passion. Jag saknar någon som tar för sig, små spontana reaktioner för ingenting, där den enda anledningen är bara att man helt enkelt hade lust.

Men nej. Kramar är överskattat och pussar är onödiga avbrott i den praktiska vardagen. I slutändan är väl romantik på sin höjd när ett par värmeljus är tända och man hör kommentaren  "vänd dig om så kör vi".


Ballad for the lost romantics - New found glory