Bambi

Alla vet att jag inte är butikschefens favorit. Han är perfektionist, och det är sannerligen inte jag, bara man gör sitt jobb på ett schysst sätt tycker jag att det är helt okej, men nej. Han letar efter saker att nagga på, och jag får krupp, panik och lätt arbetsångest. Så för att förenkla det hela är min butikschef dum i huvudet, en psykotisk perfektionist och en otillfredsställd terrorist. Jag kommer alltså aldrig bli månadens bäst anställda direkt.

Men vad hände? 
Jag kom en timme för tidigt till jobbet, upptäcker att vi ska ha inventering, kliver in på hans kontor och tänkte fråga lite om inventeringen. Först ser han på mig, hans ser nästan skrämd eller överraskad ut, och snackar med mig om småsaker, och han låter actually glad. 
- Är det inventering ikväll?
- Ja, men du behöver inte vara med på den, du får sluta 21.00.
(På schemat står det att Alla anställda skulle vara med, men självklart är det allmänt känt att ingen egentligen vill vara med...varför skulle jag vara i stort sett den enda som slapp?).
-  Det finns inte en chans att jag skulle få börja tidigare?
- Nej tyvärr, det finns så lite att göra så jag kan faktiskt inte låta dig göra det.
(Han ser actually deltagande på mig).
- Just det, S, jag skulle hälsa speciellt från personalavdelningen att när du skriver på dina AWL:er får du helst bara skriva över de två understa raderna. Det är helt okej att du inte har gjort det förut, men tänk på det tills nästa gång?
- Absolut...?
(Hade det varit förra veckan skulle tonfallet ha varit 10 gånger elakare).
 Det går en timme, jag börjar jobba.
- S, finns det en chans att du skulle kunna hjälpa H med kylen?
- Absolut. Jo förresten, har det löst sig med fredagen?
- Du ville vara ledig?
- Jo, jag ska ju på begravning, det sa jag för ett par veckor sen?
- Jag vet inte riktigt om det är löst, men jag tror det, annars fixar jag det sen, så det är inte något du behöver tänka på, du är ledig.
(Senast jag bad om tidsändring på schemat var det mitt problem, och absolut inget han skulle hjälpa mig med).
Senare på kvällen var det ett litet personalmöte och efteråt en tripp till lagret där undertecknad började frysa som en gnu.
- Hehe, saknar du en fleecetröja?
- Ja, lite grann kanske
- Du ska få låna min tröja, den är på kontoret, jag hämtar den sen åt dig.
KVACK?! Har han slagit i huvudet eller? Jag var helt faschinerad över hans sätt att snacka med mig, han var faktiskt...vad heter det nu...jo, trevlig. Min butikschef är känd för att få bort vem fan han vill ur personalen, han är känd för att vara riktigt jävlig. Och att han skulle bete sig sådär mot MIG, det går liksom inte ihop. Att jag dessutom fick ett "tack för idag" satte verkligen  körsbäret på mjukglasstoppen. Något är fel.

Alternativt har han bara fått ett ligg.