Bambi

Apropå boaormar, så berättade A en true story om sin mammas nya busskompis berättade personligen. Hon hade alltså haft en boarom kallad Snoddas i sisådär 10 år. Den var alltså galet stor, och fick av någon underlig anledning ringla lös i lägenheten. Helt plötsligt upptäcker hon att han inte har ätit på ett par veckor. Efter att det har gått en månad, och Snoddas fortfarande inte har tryckt i sig något, ligger hon sedan i sängen och läser rutinerat lite grann med Snoddas vid fotändan, då hon märker att hennes kära orm plötsligen sträcker ut sig till sin fulla längd bredvid henne, och blir stenhård, som om stackaren typ får kramp. Så hon petar lite, undrar i sitt stilla sinne vad han har för sig, och lägger sig sedan. På morgonen ringde hon veterinären som hade talat om för henne att det faktiskt inte var någon fara på taket, utan det är helt normalt att boaormar kan gå utan mat i flera veckor. Så busskompisen lägger på och hoppas på det bästa.

Efter ännu en månad ligger hon och läser i sängen igen, Snoddas har fortfarande inte ätit något men verkar inte må speciellt dåligt av det. Ända tills hon märker att han krampar igen. Så hon blir ju lite orolig för sin stackars orm, och ringer veterinären igen.

•-          Hej, jag ringde för en månad sedan om min orm som inte har ätit på länge nu. Då sa ni att det var helt normalt, men det ser ut som att han krampar...

•-          Krampar?

•-          Ja, han typ sträcker på sig och blir stenhård

•-          ...

•-          ...

•-          Nu lyssnar du på mig. Du går ut ur lägenheten och låser dörren, så skickar vi ett team till dig.

Stackars kvinnan undrade självklart vad felet var, men fick bara upprepade svar. Så hon rycker på axlarna, hämtar sin bok och sätter sig i trapphuset.

En kvart senare dyker tre killar upp, går in i hennes lägenhet och skjuter ormen i huvudet.

•-          Ja, alltså...förlåt att det blev så plötsligt, men han var på väg att äta upp dig.

Det fick alltså sin förklaring om att när boaormar hittar ett byte, kan de svälta sig själva i flera månader för att det liksom ska få plats. Och kramperna var alltså inga kramper, utan Snoddas hade helt enkelt mätt (!) hur mkt han skulle vara tvungen att svälta sig själv för att få plats med sin matte i magen!

Det låter helt galet, men det är tydligen sant. Det är sanslöst och fascinerande, men den stora frågan är ju ändå hur i hela helvetet man kan ha en boaorm i tio år utan att veta det här?  

Galet.

If I die tomorrow - Mötley Crüe

I lördags jobbade man också, halv 8 kom jag därifrån. F och c:o hade redan placerat sig på vita hästen för att trycka i sig lite plankstek innan dom trippade iväg till J+J för födelsedagsfirande. Jag får faktiskt skjuts hem den här kvällen, väldigt trevligt sällskap med pappsen. Han är fan bra, min pappa.

Hur som helst, kommer hem, duschar av mig lite, försöker hitta kläder, och tar kanske en och en halvtimme på mig. F hinner ringa 3 gånger innan jag får på mig den vita skjortan, håret ligger som det ska och fjortissminkningen är klar. Känner mig vid 21 tvingad att börja knata ditåt i mina högklackade stövlar, och får telefonsällskap av M som är precis i samma otaggade, regniga och bittra värld som jag verkar vara i just nu. Skönt att snacka med någon som är på samma nivå och fattar preciiis vad jag menar och tycker och tänker :)

Tar mig till lägenheten, och hamnar i en galet dunkande tvåa med massvis med folk. FB var faktiskt där för en gångs skull, B slickade mig i pannan och tafsade på de små bilringarna jag har börjat få (om än väldigt små), H & L hade gömt sig i sovrummet där dom, förutom att ta kort på sina tuttar i sina nyinförskaffade BHar, beklagar sig över att vi stockholmare inte är så bra på det här med vår historia (H hade lekt guide för ett par australiensare, och det hade pinsamt nog gått käpprätt åt helvete), S var bara trött men väldigt hjälpsam med kapsylöppningen, F ville förvånandesvärt nog att jag skulle spendera kvällen i hans knä och prata om sin nya vattenskoter, J+J var båda fulla och glada som vanligt...och sen fanns det ett tiotal till tjugoåringar där, som var jävligt trevliga och roliga (förutom den där fittan som spillde rödvin över halva mig och gjorde att jag var tvunngen att låna Js kläder och hälla salt över mina.
Guitar hero kom fram, dansandes på stolar och skrålade mest med i låtarna med alla andra då jag inte kan det här med fingerkoordination. Blev bjuden på fest av tjugoråingarna som tydligen tyckte att jag var rätt schysst, och inbjudningar är väl aldrig fel.

Drog hem vid 1-2 då F fixat skjuts, la mig, ställde klockan på 7 och tokdäckade, efter lite mys för en gångs skull.
När man självklart kastas upp ur sängen tjugo i 8 på morgonen och fått på sig hälften av kläderna, kommer den där klassiska kommentaren:
- varför åker du inte med mig?

Åkte kommunalt hem efter jobbet, städade upp hall och sovrum medan F stod i köket och kirrade en god spagetti och köttfärssås och satte oss sen framför the F-word (Gordon Ramsay kan ta mig fan aldrig vara trevlig), innan vi ville titta på olika program och jag trippade in till sovrummet ist. Sedan tittade vi faktiskt på Get smart tillsammans (en nja, okej action-komedi), och han höll faktiskt om mig och min onda mage samtidigt som han somnade i början av filmen som han alltid gör.

Själv har man inte kunnat sova alls, kvinnsen får mig att må skit.
Och jag stör mig fortfarande - på allt.

Tack förresten, E & U, som faktiskt bjöd med mig på vinkväll. Lite fel dag, men får ta det en annan gång. Dock är inte tegel min grej längre :p

am I precious to you now?  


Star - A.F.I

Jag är otroligt fascinerad över hur folk har reagerat över min civila status ändring på facebook. Massvis med frågetecken, A hör helt plötsligt av sig och undrar vad jag ska göra om dagarna och allmänna frågor om hur jag mår. Galet.

Helgen har varit...nja...sisådär får man väl säga. Inte nog med händelsen på fb, utan även bråket efter det, gjorde att jag faktiskt trodde att han skulle börja bry sig lite. Men nej, inte alls. Ist är det lika fullt med att retas och jävlas utan några kompensationer med annat. Okej, känner mig väl kanske inte som en påsättbar tjejpolare, men som en tio år yngre lillasyster eller något åt det hållet. Inte så charmigt. Och sen undrar han när jag ska få kvinns, för det märks tydligen att den är på g. Jaha - and then? Var det verkligen nödvändigt att lägga den kommentaren, just också dagen innan jag får den? Störande. Men vad gör det, han skiter väl i vilket iaf.

I fredags slutade man halv tio, och tog sig kommunalt hemåt med lite trevligt sällskap. E ringde och frågade om jag ville dricka vin, men nej tack, var trött, grinig och allmänt ur gängorna, och då han inte heller skulle göra något vettigt (hade tänkt sova som han sa), tänkte jag att okej, då kanske vi kan ha en mysig fredag tillsammans bara han och jag (för hur jävla ofta händer det på helger med alla felprioriteringar)?

Försöker hitta nycklarna utanför porten när man kommen in på Stallstreet, och kikar upp i fönstret.
Nämen...såg inte det ut som H...? S U C K

Kommer in i vardagsrummet, helrisig, osminkad, blek och fula kläder, och hittar F, dryga C och H + S i soffan. Tack för den, älskling. Försöker göra det bästa av situationen med en faktiskt jättegod öl, och småpratar, skrattar lite och är allmänt social.

H + S ska börja bege sig hemåt vid 23 - 23.30 som vanligt, men C är kvar och vill få med F ut på en krogrunda. F går med på att ta sig ner till farbror en sväng. Lite försiktigt frågar jag honom:

- Får jag också följa med då, eller?

- Om du också får följa med?

- Öh, ja?

Ist för att säga de klassiska ja/nej, alternativt komma med någon dum bortförklaring om att han inte tror att jag kommer få kul som han alltid brukar göra, så rycker han nonchalant på axlarna och gör lite konstiga miner?!

Jag tar svaret för givet, och dricker upp min öl. Och sedan kommer shotten fram. Eftersom undertecknad inte fick följa med ut, så är det självklart att det känns lite onödigt att sällskapsshotta äcklig cremelikör? Då undrar jag varför Mr. Dryg häller upp shot efter shot till mig, med "självklart ska du också med". Kvack? Och efter C har sagt så, DÅ börjar F undra varför jag inte känner mig så överdrivet taggad. Som sagt, tack för den, älskling.

Dom drog inte ut sen. C tog en taxi hem och vi la oss i sängen, längst ut på varsin sida. Jag är skitstörd, irriterad, undrar en massa saker i tankarna...men orkar inte få fram dom, orkar inte bry mig. Jag vet att han kommer bli sur för att jag frågar, och därför låter jag skiten vara.

Som om det gör det bättre egentligen.

Tear away - Drowning pool

Då vart man singel då...på facebook. Kan man vara singel på facebook när man vanligtvis är officiellt tillsammans med någon annan? Han påstår att han inte har ändrat något, att han knappt är där inne. Nähe? Med tanke på att han blir vän med folk stup i kvarten visar att han actually är det. Och som om någon har kommit på hans meterlånga lösenord och gått in på facebook för att bara ändra just den detaljen? Troligt.

Jag fattar själv, det är bara facebook, ett sätt för folk att kunna hålla kontakten, fast ändå inte för inte fan snackar man med ens hälften av de människorna. Det är helt enkelt ett sätt för att kalla många bekanta för polare, bara för att man vill ha mer populäritetsstatus. Egentligen värdelöst, och visst är det kanske en töntig sak att bry sig om egentligen. 
Men det är störande. Helt plötsligt står man inte för att man är tillsammans med någon länge. Han tycker inte att det är något att  bråka om, att han kan bli "tillsammans" med mig igen, alternativt radera hela sin sida. Det stör mig att han vill visa sig nonchalant och inte ens kan låtsas att han bryr sig om att jag bryr mig. Påstår han att det ska kännas bra då?

Jag tror facebook egentligen är ute efter att förstöra.

"oj, så det kan gå ;)"
Dra åt helvete, din äckliga slyna.


You give love a bad name - Bon Jovi


(säger ju att det är mkt bullshit överallt)

MIN BLUEBOX-ÖNSKELISTA



- Dörrstop, röd klacksko - 99:-
- Tesil, Audray - 165:-
- Kapsylöppnare, Diabolix - 85:-
- Notebook "why I must have sex with you" - 75:-
- Gemhållare, piu piu fågel - 85:-
- Airfreshener "you say tomato, I say fuck you" - 39:-
- Nyckelhållare, his - 99:-
- Krok, dear deer, svart - 125:-
- Krok, änglavingar, svart - 195:-
- Väggalmanacka, "strumpjäkeln" - 119:-
- Osynlig bokhylla - 315:-
- Tidningsställ för vägg - 599:-
- Notebook "things you must do to make me happy" - 75:-
- Fotofalls - 325:-
- PMS "it's not me, it's you!", tuggummi - 15:-
- Vodoo knivställ, krom - 1195:-

"...I know I could make a call just to hear your voice
but the distance is tearing me up inside
like thorns around my chest when you say goodbye
and keep the wound in my heart open wide..."

Jag har fått min personliga almanacka nu! Sessans - 09, den är hur fin som helst. Har stämplat in mina jobbtider, och klistrat in fina saker, så nu känns det rätt bra, känns skönt att ha ett subjekt som förstår mina planeringar.

Jag har varit inne på komvux hemsida nu, men jag fattar inte var man anmäler sig nånstans? Helt värdelöst, antar att jag får sätta mig med telefonen i hand och försöka få tag på dom. Har även tagit mig in på Stockholms universitet och tittat efter om det finns något som fångar min uppmärksamhet, och det här med juridik låter faktiskt jävligt roligt, och jag har ju actually alla behörigheter. Men jag vet ju att det är sjuukt många som söker, så jag tror att jag måste satsa lite mer på det här högskoleprovet. Jag tror någon måste hjälpa mig med det här man anser är matematik, det spelar ingen roll vad alla säger, siffror är ta mig fan inte min grej. Har även tagit mig in på ams.se igen, jag har redan fattat att det är svårt att få nytt jobb, men det har aldrig varit svårare. Dock tänkte jag ta en räd med ansökningar nästa vecka och reka lite, kanske lyckas dra med mig C till en tripp till stan innan hon flyr till danskarna.

Alla snackar så mkt om tatueringar nu, t o m sjuåringar som kommer in på jobbet frågar mig om jag tycker det är snyggt, och tjatar på sina föräldrar om att dom vill ha en ros på armen eller något liknande. Själv har jag redan kommit på motivet till mina sju stycken, och F och jag ska förhoppningsvis boka tid och göra det tillsammans i slutet av månaden. Mina föräldrar kommer att få spader, men troligtvis har dom vant sig lite. Mitt namn betyder Segerkrönt, så ville ju gadda in en krona på ena sidan av ryggen. Dock har jag inte sett någon vidare attraktiv kona än så länge någonstans, och inte fan kan jag rita en själv, så jag tror att jag får vänta med den idén ett tag. Dödskalletatueringen är halvklar, och blommorna och vingarna har jag i huvudet, men de små tatueringarna är redo att ristas in i huden på mig, så nu är frågan bara vilken jag vill börja med.

Snackade med föräldrarna om lägenheten, dom drar iväg i slutet på mars för att kolla lite, samt snacka med ägaren. Antagligen kommer stället att hyras ut några månader om året till någon stackars reseledare eller liknandem det kostar ju ändå 3500 i månaden för att ha den. Dom räknade ut att 5000:- i veckan vid uthyrning var helt okej, i mina öron lät det iof lite dyrt, men det kanske det egentligen inte är för centrala Nice. Frankrike är ju dessutom lite annorlunda, alla betalar ju först den ordinarie månadsavgiften, men om det sedan exempelvis behövs en hissreparation, eller fasadmålning hjälper alla till att betala en liten del av det också, ovanpå månadsavgiften. Lite halvnördigt, men ändå inte värdelöst. Får ta ännu ett snack för att höra mig för när vi som tidigast kan ta en tripp dit. Du, jag, en jävla massa vin och en kvart till stranden (inte för att det för tillfället är det ultimata badvädret dock).

Idag är det en skitdag egentligen, bara en oändligt lång fredag. Hoppas kvällen har något som man kan kalla spontant och roligt i beredskap för mig.

Shit the same, do as you like.
Jag håller mig undan.


Little by little - Alice Cooper

Okej, då har man precis tagit sig hemåt från sin tripp till Täby. Var på ögonundersökning för glasögon och linser, och det är något av de tråkigaste man kan göra. Inte nog med att man ser ut som ett halvblint mongo när dom undersöker vilken styrka man ska ha, utan det ska tittas i mikroskop och vändas ut och in på ögonlock, mäta näsrygg och be en läsa ovettiga rader på en minimal bioduk. Värdelöst. Sedan var det bara att boka återbesök om två veckor, för mina ögon ain't feeling good, och kolla hur de nya glasögonen ter sig. Räknade ut att dom kommer kosta 5600 spänn, fy fan. Speciellt nu också när jag fick veta att jag faktiskt får operara gluggarna, och kunde lägga dom pengarna i hjälp-mina-ögon-fonden, men nej. Det är så jäkla dyrt, så kan ju skjuta lite på den tanken ett tag.

Tänkte fortsätta dagen med att skriva en relativt vettig inköpslista, äta och lägga mig i soffan framför tvn tillsammans med kaninen för att invänta F, så vi kan åka till valfritt centrum och kolla på onödiga saker. Förhoppningsvis en helt okej måndag.

Build God, then we'll talk - Panic! At the disco

Igår var en riktigt mysig kväll faktiskt. Helt fantastiskt att det kan uppstå såna när man minst anar det. Blev faktiskt skjutsad till mitt äckliga jobb runt kvart i sex på morgonen (tack älskling!), för att slita sönder alla mina muskler med att plocka pallar i 5 timmar, vilket är ett vedervärdigt sätt att börja dagen på. Var dessutom tvungen att jobba över 3 timmar för puckot inte kan skapa descent scheman...och självklart dog den nya telefonen. Tänkte egentligen ta mig till föräldrarna för att hälsa på ett tag, men nej, ist blev det en värdelös tvåtimmars tripp till täby centrum i min ensamhet innan jag tog bussen hela vägen hem. Blev hämtad där för att ta en sväng förbi Siba innan vi skulle handla lite mat, där han drog till med en ny C905 (som jag tror dom t o m glömde ta betalt för). Satsade också på sällskapsspelet "När & Fjärran", och handlade vidare. Kom hem, och medan han stekte pannkakor (det går inte att vända dessa degiga frisbeen hur mkt jag än försöker) kirrade jag fram spelet, och så satt vi där hela kvällen - åt massa gott och spelade spel tillsammans. En riktigt enkel grej, men ändå något av det mysigaste på länge. Du är ta mig fan bra fin alltså.

What it takes - Aerosmith

Igår fikade jag med M, riktigt trevligt. Hittade ett fik på söder där vi svullade varma ciabattos och beklagade oss över livet med varandra. En del skratt för det tragiska, och massa leenden över att tillåta sig lufta ut av det mesta runtom, och hon kirrade en jättefin reva i mina kookaijeans, men wtf, vad gör det om hundra år när allting kommer kring? Trist att det är mode med bitterhet just nu bara. Men hoppas du blev på bättre humör iaf, det blev sannerligen jag. Hoppas vi kommer iväg en dag!

"...I'm a plane in the sunset, with nowhere to land..."

Jag drömde jättekonstigt inatt, iof drömmer jag ofta jättekonstigt, men ändå. Jag drömde att vi sov, i nutid. Tillfällen vi gått upp ut sängen, saker vi sagt, gjort och sett...jag kan inte skilja på vad jag drömde och vad som verkligen hände. Skit jobbigt rent ut sagt, men dock jävligt fashinerande på samma gång.

Måste bara säga att det är ledsamt att 50% av ett föhållande ser saker i svartvitt och den andra hälften i gråskala. Diskussioner går inte alltid lika bra då. Men vi får som sagt se vi löser saker och ting.

"...but I won't shed a tear, I'm still alright to smile..."

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, är ledig idag och vet inte riktigt hur dagen ska spenderas. Antar att det blir till att måla tånaglarna svarta och tvätta lite. Måste införskaffa en pincett till mina vildvuxna ögonbryn, sköljmedel och duschcreme. Sånt där nödvändigt som är så trist att köpa. Förhoppningsvis har man löst det här med ny telefon och glasögon iaf (peak & vouge is the shit).

Nä, nu ger vi oss ett tag.


You are not alone - Michael Jackson

"...who can fix my heart, while it has stop to beat
who can make it tumble, when I'm  feeling weak
who can sing its heartbeats, when my eyes are closed
and who can be there for it, when it needs you the most
who can make it whole, when it  breaks apart
who can put it right in place, and give it one new start
who can help it stay strong, when torns are on attack
and who can search and find it, to give it its heartbeats back
who can lock it in a cage, and keep it safe a while
who can see its scars, and still put on its smile
who can tell it to stand tall, when you will put it down
in the end that will be me, picking it up from the ground..."