Bambi

Jag har legat och svullat ett bra tag nu. Massvis med philadelphia, choklad och chips, o'boy, juice och coco-cola. Har varit lite ensamt idag, men har lekt mkt med kaninen och haft Sandybell-maraton i tre timmar. Känner mig helt slut efter att inte ha gjort någonting, känns det bra då? Jag känner mig positivt inställd till allting, och visst kanske jag har nämnt det förut, men måste isf nämna det igen. Så här bra har det faktiskt inte känts på minst ett par månader. Om det är lycka kan jag nog inte svara på än, men jag drar ut på smaken så länge jag kan och har ork. Med tanke på hur mitt humör har styrt över, ja allt, så är det kanske bäst att inte vara alltför förväntansfull med hur mkt man pallar med, om det nu skulle dyka upp något som terroriserar min hjärna och pumpar upp adrenalinet. Just nu känns det bara otroligt långt bort.

Jag tror att jag eventuellt förväntade mig mkt av 2008, alternativt eventuellt för mkt från alla tidigare år. Det är nästan så att man har varit övertygad om att lösningar och allt dyker upp i käften på en bara för att man råkar få ett oskrivet papper i händerna. Men om man inte har några förväntningar alls, kommer kanske spontana ryck att fylla pappret allteftersom, och då kanske man äntligen hittar tillbaka till sig själv. Om inte annat låter det roligt.

Ja, jag tror faktiskt att det känns lite som lycka.