Snoddas

Apropå boaormar, så berättade A en true story om sin mammas nya busskompis berättade personligen. Hon hade alltså haft en boarom kallad Snoddas i sisådär 10 år. Den var alltså galet stor, och fick av någon underlig anledning ringla lös i lägenheten. Helt plötsligt upptäcker hon att han inte har ätit på ett par veckor. Efter att det har gått en månad, och Snoddas fortfarande inte har tryckt i sig något, ligger hon sedan i sängen och läser rutinerat lite grann med Snoddas vid fotändan, då hon märker att hennes kära orm plötsligen sträcker ut sig till sin fulla längd bredvid henne, och blir stenhård, som om stackaren typ får kramp. Så hon petar lite, undrar i sitt stilla sinne vad han har för sig, och lägger sig sedan. På morgonen ringde hon veterinären som hade talat om för henne att det faktiskt inte var någon fara på taket, utan det är helt normalt att boaormar kan gå utan mat i flera veckor. Så busskompisen lägger på och hoppas på det bästa.


Efter ännu en månad ligger hon och läser i sängen igen, Snoddas har fortfarande inte ätit något men verkar inte må speciellt dåligt av det. Ända tills hon märker att han krampar igen. Så hon blir ju lite orolig för sin stackars orm, och ringer veterinären igen.

•-          Hej, jag ringde för en månad sedan om min orm som inte har ätit på länge nu. Då sa ni att det var helt normalt, men det ser ut som att han krampar...

•-          Krampar?

•-          Ja, han typ sträcker på sig och blir stenhård

•-          ...

•-          ...

•-          Nu lyssnar du på mig. Du går ut ur lägenheten och låser dörren, så skickar vi ett team till dig.

Stackars kvinnan undrade självklart vad felet var, men fick bara upprepade svar. Så hon rycker på axlarna, hämtar sin bok och sätter sig i trapphuset.


En kvart senare dyker tre killar upp, går in i hennes lägenhet och skjuter ormen i huvudet.

•-          Ja, alltså...förlåt att det blev så plötsligt, men han var på väg att äta upp dig.


Det fick alltså sin förklaring om att när boaormar hittar ett byte, kan de svälta sig själva i flera månader för att det liksom ska få plats. Och kramperna var alltså inga kramper, utan Snoddas hade helt enkelt mätt (!) hur mkt han skulle vara tvungen att svälta sig själv för att få plats med sin matte i magen!


Det låter helt galet, men det är tydligen sant. Det är sanslöst och fascinerande, men den stora frågan är ju ändå hur i hela helvetet man kan ha en boaorm i tio år utan att veta det här?  


Galet.

If I die tomorrow - Mötley Crüe


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0