Cigaretter och klädespanik
Jag har fått klädespanik inför fredagen - vad har man på sig på en begravning? Tog min tredje tripp till Stan igår för att hitta en svart, stilren, inte för lång, för kort, inte för hängig på mina smala axlar och självklart inte för urringad tunika att ha på mig till mina svarta leggings. Men det var på JC i Kista jag äntligen hittade vad jag sökte, även om den dock var en aningens för tråkig. Nu måste bara mörkgråa overkneestumpor, nya stövlar och ny kofta införskaffas, så kommer väl förhoppningsvis saken bli stekt i slutändan. Det kommer att komma runt 200 pers. Hur klarar man av det?
Så nu sitter jag här och undrar hur man ska spendera sin fjärde på raken lediga dag.
Kanske ska ringa Mamma och kolla om hon kunde hjälpa mig hitta ett par stövlar? Såvida jag inte fikar med J idag efter två. Alternativt är jag kvar hemma och actually gör något nyttigt, något vettigt som exempelvis dammsuga vardagsrummet, kasta in kläder i tvättmaskinen eller rensa garderoben? Det skulle vara duktigt, jag skulle få höra kommentaren "starkt jobbat, S!". Men alternativt kan jag ju också sitta kvar här invirad i mitt stora sköna överkast, och hitta mer tillägg till min enorma önskelista, exempelvis de här oerhört fina gummistövlarna.
Manufactured inspiration - Fenix TX
Fredagsmys
Fredag. Det är nu man ska ta fram vinglasen och skåla över att det äntligen är helg, att man har två lediga dagar att spendera på massvis med onödigt, gott, alkoholbaserat och roligt innan man tvingas återgå till den trista rutinerade vardagen med jobb, plikter och ansvar. Det står självklart en dunk vin med E på schemat, det har suktats i tre dagar nu, och äntligen är dagen här. Ska bjuda honom på lövbiff med ugnsgjord klyftpotatis och vitlökssås ikväll (JA, jag kan actually laga mat även om jag inte ser ut som en "sån") innan hon tar sig hit, och självklart bjuds på skrål till glada 90-talslåtar, dansa liggandes och skrika "bunke" innan man hör vinglasen klirra mot varandra. En underbar fredag.
Jag undrar vad han ska hitta på ikväll?
Scream - Miss Crazy
The drunken monkeys
I heart me
Nobody is perfect but I'm pretty fucking close
And I'm here to give you all a heavy heavenly dose
I think you better listen 'cause I know who you are
And I think that you should treat me like a superstar
Because I'm more than just a human I'm the gift to all of you
And I'm here to make sure that my message gets through
I wonder if you're really all as dumb as you look
Or are you smart enough to learn the rules in my book
I hope you understand that the knowledge I bring
Puts me in the position of a god or a king
'Cause I blessed with the gift of the magic touch
And I wouldn't say that I'm asking for too much
All you have to do is get down on your knees and pray
And I promise you the remedy is on its way
But you can never be like me so don't waste your time
Because I reign supreme and my position is divine
What's wrong with being self possessed?
Nobody's satisfied with being second best
I've got the gift and I know that I'm blessed
And I've got to get it off my chest
I'm the biggest the best
Better than the rest
I'm not afraid of competition cos I'm know that I'm best
And you haven't got a chance to even pass my little test
Even if you wanted to you couldn't pay the price
There ain't no room for losers in my perfect paradise
'Cos life is always based upon the weight of your success
So I'll make sure that I get the most and nothing less
If I love myself then everyone will love me too
And there's nothing you can do for me that I can't do
So welcome to my kingdom and enjoy your little stay
Even if you can't afford it I'll still make you pay
So you better come and get it and enjoy it while you can
Don't tell me that you're dumb enough to think I give a damn
I couldn't care less about what you achieve
And there's only one thing that you have to believe
The only thing important that you have to understand
Is that no matter what you say I'm still the God I really am
Biggest and the best - Clawfinger
Lonliness
and share my clothes with a shadow.
Something real - American Hi-Fi
Don't give a damn
Igår jobbade jag på som vanligt. Det här med träning är ju jättekul, jag har redan märkt vilken överskottsenergi jag har efter att ha workoutat fyra gånger. Okej att ryggen fortfarande gör ont, men wtf, ta det som en man (som å andra sidan har lägre smärttröskel...). Hur som helst, hade en vikarierande butikschef som var störtskön! Varför kunde inte han vara vår butikschef ist för den stela alltför tokseriösa idiot vi har nu.
Slutar vid halv 6 och sedan är det bara att bege sig till stan och äta middag med U. Har knappt sett henne på ett år, men nu äntligen fick man en pratstund och catcha upp lite. God I've missed her! Det blir aldrig tyst när man är med henne. Och med en snus i munnen följer hon med mig till pendeln vid åtta och säger godnatt - och att jag självklart ska ringa när jag är hemma och inte har råkat bli rånad, styckad eller något annat rätt bad.
Då jag kommer direkt från jobbet har jag på mig mina mest trasiga jeans där mina knän har gjort varitt enormt hål på just knäna. Ja, vi MÅSTE ju ha jeans på oss och ja, vi MÅSTE betala jeansen själva. Så I make a kind of stand när jag har mina äckliga jeans på mig på jobbet, och jag helt enkelt don't give a damn. Och självklart är det ett äldre par ett par säten bort som kommenterar mina byxor. Och inte fan gör tanten det diskret, utan lutar sig till gubben och säger "kolla på hennes byxor, jag förstår inte...", men lyckligvis hann jag inte höra mer innan öronen fylls av Disturbed och Shinedown. Självklart ska folk ha sina olika åsikter, och självklart är det okej om alla inte diggar mina kläder, men om man ska säga sånt om någon man inte känner...kan man iaf inte vara lite diskret då? Tycker det är jävligt onödigt, för inte fan vet dom hur jag klär mig annars.
Men med favoritmusiken i öronen börjar jag ångra lite att jag inte satte mig bredvid dom ist och tala om att jag sannerligen hoppas att jag inte ser ut som henne när jag är 60 bast med elefantarsle. Alternativt kunde jag bara tala om att jag faktiskt inte brukar gå klädd så här och vara allmänt glad och trevlig som jag actually är. Eller så sitter jag helt enkelt kvar på mitt blåklädda säte och skiter i vilket. Egentligen tror jag att det hade varit rätt kul och att även de äldre paret hade säkert uppskattat det på något vänster, för det är så sjukt oväntat. Men eftersom det är Stockholm vi bor i är det ju självklart inte tillåtet i vårt interaktiva beteende att snacka med främlingar, speciellt när alla blickar man får tolkas antingen som "god, hon/han tycker jag är ett freak" eller "nämen, hon/han tycker jag är het". Och jag undrar lite, tänk om alla kunde känna sig tillräckligt säkra för att kunna snacka med vem fan som helst, skulle inte risken vara större att fler människor blir gladare? Jag får exempelvis en kick av att folk som handlar av mig är glada och kanske bubblar en rad eller två innan dom bara går, allt blir så mkt mer avslappnat då. Nu får jag t. ex kramar av kunder ibland för att dom har handlat av mig ett flertal gånger och vi tycker att motparten är trevlig. Jag tycker iaf att det lyfter upp dagen. Skulle säkert bli halshuggen och placerad i en container om butikschefen fick reda på det, jag är ju trots allt inte på jobbet för att bli polare med kunder, utan där för att sälja skiten.
New philosophy; stop caring, Bitch.
Hur som helst. Kom hem vid nio, ringde U och somnade i soffan med älsklingen. Och nu sitter jag här, skriver för en gångs skull ett långt inlägg innan jag börjar göra mig i ordning för den rutinerade bussresan till jobbet.
Numb - Disturbed
Livet är som en morot
Livet kanske är som en morot ändå?
Man börjar som ett frö, som växer uppåt, och blir större.
Ända tills man blir vuxen, och blommar ut i en grön blast.
Blasten sträcker sig därefter allt närmare himlen.
Och där sitter Gud och vill äta den där jävla moroten,
som dessutom finns nånstans begravd i jorden.
...
Vi är alla morötter.
Ett jävla gissel
Varför måste det vara ett sånt jävla gissel att hitta ett nytt jobb? Idiotiskt. Gör i stort sett vad som helst bara jag slipper det äckliga jobb jag har för tillfället, allt dom vill är att ta in nya unga människor, slita ut deras ryggar och muskler för att sedan sparka dom när dom börjar säga ifrån. Det är sanslöst, vad är det för ställe jag jobbar på egentligen? Och den nya butikschefen är helt dum i huvudet, hur kan man inte vara det minsta tillmötesgående som chef, hur kan man skita så mkt i sin personal? När det är personalfest talar han inte ens om det för hela personalen, utan bara för 'vissa utvalda', hur svinig får man vara? Och med tanke på den idiotiska kommunikationen mellan mitt hem och mitt jobb är det i stort sett inte möjligt för mig att börja sex på morgonen, såvida jag inte åker hemifrån vid fyra på natten, tar mig till någon hållplats jag inte känner till och sitter där en timme ensam i kylan fram tills nästa buss går, och värre är det ju på helger...hur i hela helvetet kan man som chef skriva ett rullande schema där jag varannan lördag ska börja sex på morgonen, när han är så väl medveten om det här? Jag tycker att det är taskigt. Och inte vill han förstå mig heller, för han tycker bara att jag ska arbeta de tider som sätts ut åt mig, resten är mina problem. Och visst, självklart är det en poäng och jag har inga egentliga problem med att börja sex på morgonen, i don't give a damn. Men jag tycker att han kunde se mellan fingrarna för att vara schysst? Jag trodde att det ingick i en chefs arbetsuppgifter att få personalen att trivas så dom stannar längre och är villiga att jobba kvar? Det är så mkt bullshit på det bygget att jag håller på att bli knäpp. Jag måste därifrån, och det är nu.
My own prison - Creed
aka Foodface
God, all det här snacket om mat får mig att bli hungrig. Jag tror att jag ska fixa lite nudlar och skiva i en morot i väntan på att han kommer hem och lagar middag med mig.
Hoppas allt är bra med er och håll tummarna i styr när ni skivar morötter.
Suckerpunch - Bowling for soup
Bananpjucks.
I varje fall så måste jag börja, och det får ta mig fan inte vara bullshit längre. Jag vill inte ha genetiska muskel- och ledsjukdomar, jag vill inte få ryggskott vid 21 års ålder och jag vill sannerligen inte bli sjukskriven och påtvingad rullator och färdtjänst för att ta mig till jobbet. Det finns liksom inte.
Jag är rätt stark för att vara så liten och smal som jag är, folk blir förvånade, och det är mig man ringer om man vill ha flytthjälp. Eller nej, jag är inte så jävla stark egentligen heller. Inte alls faktiskt. Men jag är fruktansvärt envis och tjurskallig, så jag ger mig liksom inte. Det spelar ingen roll om ryggen vill gå av när jag vaknar på morgonen, om benen är trötta efter att ha stått upp fem timmar i sträck, om armarna redan är jättestela eller jag har fått en släng av kronisk nackspärr...kör på tills du stupar är mitt motto (jag tror att jag har fått det efter pappa). Men sen att jag inte är berättigat en arslet-ur-vagnen-gen är en annan detalj som jag måste ta mig förbi på något sätt. Jag kommer ju för fan ingen vart.
Så nu har jag haft konstant ont i ryggen i tre veckor, och jag får krupp. I brist på OB-timmar den närmaste tiden tillåter jag mig liksom inte att bli sjukskriven heller, och det blir ju bara värre för varje dag som går. Så den här grejen med att vara för lat för att orka bry sig håller inte längre, nu får det ta mig fan vara slut med bullshit och satsa. Jag har redan ringt en schysst kiropraktor i tuna.
Det värsta är ju nästan att jag redan har massvis med träningsredskap hemma; situps-brädor, step-bräda, hantlar,
styrkeband, boxningssäck och hela köret, men ändå är jag inte igång. Jag är sämst. Så min plan är alltså att börja nerifrån och upp. Jag har höga hålfötter, så dom specialgjorda inläggen måste komma fram. Jag ska köpa ett par schyssta bananpjucks där inläggen
får plats, och så måste jag börja gå, jag får dra med någon av brudarna ut på promenixer. Trampmaskinen tänkte jag börja med varje morgon i tjugo minuter innan jag hugger i mig frukost. Sen måste jag börja sjukgymnastisera min rygg och mage, gå hos kiropraktorn regelbundet, eventuellt få lite nålar igen och få massage minst en gång i veckan. Hur bra som helst, nu jävlar kör vi!
Hit the floor - Bullet for my valentine
15 års plan.
När jag är i trettioårsåldern vill jag ha min stora vita enplansvilla, med inomhusbalkong och feta veranda med pool och jacuzzi. Jag vill ha den mysiga loungeinspirerade källaren (okej, det kanske blir en tvåvåningsvilla) och kristallkronan i sovrummet. Jag ska ha dubbelgarage och jag vill ha mina favoritbilar; gul audi cab, svart ford s150 lightning, röd ford mustang och min lilla silvriga lexus. Jag ska ha en schysst yamarin, ha sett minst halva världen och tagit flygcertifikat, dykcertifikat, cambridgecertifikat och förarbevis för båt. Jag ska ha kvar lägenheten i Frankrike och köpt en litet landsställe i Stockholms skärgård. Jag har mitt framgångsrika jobb som flygledare, inredningsarkitekt eller liknande, vafan jag nu hamnar. Jag har mina sju tatueringar, gått upp till min idealvikt med muskulatur, opererat ögonen och tryckt fram kanske tre ungar med min sambo som vi har lyckats tämja på bästa möjliga sätt.
Och du kan hålla käften med dina dumma kommentarer, Slyna.
The fantasy - 30 seconds to March
Sexualkunskap.
Men när tioåringar vill ha höga stövlar och köper BHar i 65AA, när tolvåringar har en likadan tröja som jag precis har köpt och trippar runt i en sån Pradaväska jag har suktat ett par månader efter, då har det ta mig fan gått överstyr. Barn får för fan inte vara barn längre, jag blir så irriterad att jag blir tokig, det är ta mig fan sanslöst. Och var kom deras kaxighet ifrån? När loosade dom respekten för äldre? Dagisbarn säger åt fröknarna att hålla käften, tioåringar skriker "fitta", tolvåringar piercar sig i ansiktet och röker och fjortisar som hänger utanför kiosken springer runt med butterflies. När jag var liten kände man sig som en favorit bara man fick gå bredvid en dagisfröken, på låg- och mellanstadiet var man rädd för femmorna, jag vågade inte ens svära förrän sjätte klass, första gången jag ens yttrade ordet "fitta" jag gick jag i åttan, jag piercade mig när jag var arton, började inte feströka förrän gymnasiet och när vi hängde utanför ICA stod vi och kramades.
Vad hände?
Är det för att TV-programmen har blivit mer vågade, och av dokusåpor som sänds klockan 19.00? För att ungdomstidningar tar upp det, utmanande kläder, radioreklamen för exempelvis klamydiamåndagen då dom sjöng lite undrande om man har knullat runt, eller vad är det?
Jag såg ett avsnitt av Dr. Phil där dom tog upp ämnet sexualkunskap, och var oroliga över att ungar börjar knulla i allt yngre åldrar då man som regel inte får pilla på varandra förrän man är byxmydnig. Dom hade intervjuat högstadiekids, och i stort sett vad man än frågade fick man alltid samma svar: Hur kan det vara dåligt när alla andra gör det?
Jag hör hur alla oroas över det, störs sig över det, men är det någon som actually gör något åt det? Nej, alla ser bara handlingsfattigt på och ser ut som idioter utan talförmåga. Jag som är i tjugoårsåldern tycker att sex, sexskämt och att ha sex är det roligaste jag vet, men när man hör lilla Lisa på tio år genomgår en abort kan man inte rycka på axlarna längre. Jag är för sexualkunskap i skolan, det är ett riktigt bra påhitt eftersom den här generationens föräldrar inte verkar kunna öppna käften och ta ett snack om blommor och bin med sina tolvåriga kids. Vad jag tycker problemet är lärarna, som tar med sig bananer och gurkor för att lära ungar att trä på kondomer. Och själva grejen med gratis kondomer efter avslutad lektion, är ni helt dumma i huvudet eller? Okej om ungdomsmottagningar gör det, men skolan?
"Knulla inte förrän du känner dig redo, du är inte helt utvecklad än förrän absolut tidigast femton...men här, ta en kondom om du gör det iaf, kom ihåg att skydda dig".
Snacka dubbelmoral, inte konstigt att ungar tycker det är spännande, blir otåliga och aborterna ökar. Alla vet ju att ungar är nyfikna! Min fråga är, är det verkligen så konstigt att sexbrott, narkotikabrott och div. ungdomsbrott ökar?
Stupid Girls - Pink
Bambis hideout.
Jag bloggar för att jag ibland tänker för mkt, för långt, för analytiskt, och då är det skönt att ha ett eget place att få ut allt som pågår i min alldeles för lilla hjärna. Ibland vet jag inte vem jag är, eller vem jag vill vara. Så jag skriver listor om vad jag ska ändra på, hur jag ska göra för att skapa en arslet-ur-vagnen-gen och blir den jag är. Ibland känner jag mig bara helt lost, och då är det här ett relativt bra sätt att spara in på terapikostnader, använda min amatörmässiga vardagspsykologi och diskutera med mig själv. Ibland vill jag bara skriva, och det känns skönt att ha ett eget ställe som har användning för min ordspya.
Missförstå mig inte, jag är lycklig. Jag har allt...förutom 54 miljoner som skulle kunna ge mig lite till.
Rockstar - Nickelback
