Bananpjucks.
Jag måste börja träna. Det här går inte längre. Nu är jag inne på mitt 7326:e personliga peptalk, och det går som vanligt; planerna finns alltid där, tankarna och planeringen. Man blir övertaggad och satsar verkligen järnet ett par dagar max innan man börjar komma på grymma bortförklaringar till att skjuta på det. Men säger inte alla att det är tanken som räknas?
I varje fall så måste jag börja, och det får ta mig fan inte vara bullshit längre. Jag vill inte ha genetiska muskel- och ledsjukdomar, jag vill inte få ryggskott vid 21 års ålder och jag vill sannerligen inte bli sjukskriven och påtvingad rullator och färdtjänst för att ta mig till jobbet. Det finns liksom inte.
Jag är rätt stark för att vara så liten och smal som jag är, folk blir förvånade, och det är mig man ringer om man vill ha flytthjälp. Eller nej, jag är inte så jävla stark egentligen heller. Inte alls faktiskt. Men jag är fruktansvärt envis och tjurskallig, så jag ger mig liksom inte. Det spelar ingen roll om ryggen vill gå av när jag vaknar på morgonen, om benen är trötta efter att ha stått upp fem timmar i sträck, om armarna redan är jättestela eller jag har fått en släng av kronisk nackspärr...kör på tills du stupar är mitt motto (jag tror att jag har fått det efter pappa). Men sen att jag inte är berättigat en arslet-ur-vagnen-gen är en annan detalj som jag måste ta mig förbi på något sätt. Jag kommer ju för fan ingen vart.
Så nu har jag haft konstant ont i ryggen i tre veckor, och jag får krupp. I brist på OB-timmar den närmaste tiden tillåter jag mig liksom inte att bli sjukskriven heller, och det blir ju bara värre för varje dag som går. Så den här grejen med att vara för lat för att orka bry sig håller inte längre, nu får det ta mig fan vara slut med bullshit och satsa. Jag har redan ringt en schysst kiropraktor i tuna.
Det värsta är ju nästan att jag redan har massvis med träningsredskap hemma; situps-brädor, step-bräda, hantlar,
styrkeband, boxningssäck och hela köret, men ändå är jag inte igång. Jag är sämst.
Så min plan är alltså att börja nerifrån och upp. Jag har höga hålfötter, så dom specialgjorda inläggen måste komma fram. Jag ska köpa ett par schyssta bananpjucks där inläggen
får plats, och så måste jag börja gå, jag får dra med någon av brudarna ut på promenixer. Trampmaskinen tänkte jag börja med varje morgon i tjugo minuter innan jag hugger i mig frukost. Sen måste jag börja sjukgymnastisera min rygg och mage, gå hos kiropraktorn regelbundet, eventuellt få lite nålar igen och få massage minst en gång i veckan.
Hur bra som helst, nu jävlar kör vi!
Hit the floor - Bullet for my valentine
I varje fall så måste jag börja, och det får ta mig fan inte vara bullshit längre. Jag vill inte ha genetiska muskel- och ledsjukdomar, jag vill inte få ryggskott vid 21 års ålder och jag vill sannerligen inte bli sjukskriven och påtvingad rullator och färdtjänst för att ta mig till jobbet. Det finns liksom inte.
Jag är rätt stark för att vara så liten och smal som jag är, folk blir förvånade, och det är mig man ringer om man vill ha flytthjälp. Eller nej, jag är inte så jävla stark egentligen heller. Inte alls faktiskt. Men jag är fruktansvärt envis och tjurskallig, så jag ger mig liksom inte. Det spelar ingen roll om ryggen vill gå av när jag vaknar på morgonen, om benen är trötta efter att ha stått upp fem timmar i sträck, om armarna redan är jättestela eller jag har fått en släng av kronisk nackspärr...kör på tills du stupar är mitt motto (jag tror att jag har fått det efter pappa). Men sen att jag inte är berättigat en arslet-ur-vagnen-gen är en annan detalj som jag måste ta mig förbi på något sätt. Jag kommer ju för fan ingen vart.
Så nu har jag haft konstant ont i ryggen i tre veckor, och jag får krupp. I brist på OB-timmar den närmaste tiden tillåter jag mig liksom inte att bli sjukskriven heller, och det blir ju bara värre för varje dag som går. Så den här grejen med att vara för lat för att orka bry sig håller inte längre, nu får det ta mig fan vara slut med bullshit och satsa. Jag har redan ringt en schysst kiropraktor i tuna.
Det värsta är ju nästan att jag redan har massvis med träningsredskap hemma; situps-brädor, step-bräda, hantlar,
styrkeband, boxningssäck och hela köret, men ändå är jag inte igång. Jag är sämst. Så min plan är alltså att börja nerifrån och upp. Jag har höga hålfötter, så dom specialgjorda inläggen måste komma fram. Jag ska köpa ett par schyssta bananpjucks där inläggen
får plats, och så måste jag börja gå, jag får dra med någon av brudarna ut på promenixer. Trampmaskinen tänkte jag börja med varje morgon i tjugo minuter innan jag hugger i mig frukost. Sen måste jag börja sjukgymnastisera min rygg och mage, gå hos kiropraktorn regelbundet, eventuellt få lite nålar igen och få massage minst en gång i veckan. Hur bra som helst, nu jävlar kör vi!
Hit the floor - Bullet for my valentine
Kommentarer
Trackback
