Soldier
Ibland känns det som att det är jag mot världen. Du vet, när en vanlig dålig halvtkatastrofaldag fylld av idioter och allmänna fel blir till veckor av kaos, rikspuckon, tankspriddhet och allt helt åt helvete. Vaknar jag inte fö tidigt är det för sent, har jag bråttom till jobbet hamnar jag i traktortrafik (blir lätt så när det ska byggas grusrondeller i bushen), glömmer jag inte det ena är det det andra, gör jag något möts jag bara av kritik som säkert egentligen är menat att få mig att bli bättre och egentligen inget illa menat, men som är sjukligt påfrestande när det är det enda man får höra, har inte slutat enligt schemat de senaste tre veckorna, och om inte det dessutom skulle vara nog med att folk hade så fantstiskt många krav och förväntningar att lägga på mina skeva beniga axlar och ger mig dåligt samvete över att jag kanske inte är som jag egentligen ska vara, så får man även översvämning i badrummet. "Vardagstrassel" är ett mkt bra ord som summerar min tillvaro just nu, förutsatt att man höjer upp själva känslan av ordet med ca 200. Det känns liksom som att jag borde ha somnat för väldigt länge sedan och fortfarande inte ska ha vaknat. Hittat en gömd resetknapp någonstans på min kropp och det tar alldeles för lång tid att starta om mig.
Så jag ger upp.
Faktiskt. Jag ger upp. Ska 'trassel' fortsätta vara en del av min tillvaro, så får jag ta mig fan lära mig att leva med det. Orka kämpa emot något som uppenbarligen har kommit för att stanna, även om det nyper mig surt i näsan varje gång jag vaknar. Det har aldrig spelat någon roll hur många motgångar som har hänt på en och samma gång, utan jag har ändå alltid hittat sätt att låta det vara, le hjärtligt och brista ut i asgarv och fortsätta bli hög på underbara människor som får mitt hjärta att slå. Skam vore det om tankspriddhet och konstant dålig tajming skulle få en person som mig på fall, det går jag ta mig fan inte med på. Så enkelt är det.
"...turnaround, every now and then I get a little bit lonely
and you're never coming around
turnaround, every now and then I get a little bit tired
of listening to the sound of my tears
turnaround, every now and then I get a little bit nervous
that the best of all the years have gone by
turnaround, every now and then I get a little bit terrified
and then I see the look in your eyes
turnaround bright eyes, every now and then I fall apart
turnaround bright eyes, Every now and then I fall apart..."
Total eclipse of my heart - Bonnie Tyler
