Cannibal
Alltså, jag tycker att det är lite roligt.
Det finns en fin restaurang i Gamla stan som heter "Chez Freddy" som har väldigt fint kött, och undertecknad har suktat efter en blodig entrecôte hela veckan. Så igår när fredagsmys stod på schemat gick vi alltså ner i den perfkt ljumma kvällen till restaurangen, och den trevliga hovmästaren placerade oss i ett mysigt hörn på uteserveringen. Och beställningen? Föräldrarna tiffade till sig varsin pastis, en flarra rött och varsin medium ryggbiff. Och lilla dottern? Kunde inte vara sämre och beställde en martini (vilket jag upptäckte att jag har underskattat rejält), tillsammans med en very very very rare entrecôte (vilket jag lärde mig kallades numera "modern rare", och betyder att köttet typ är blått) tillsammans med en stor stark. Hovmästaren gapade, flinade till och undrade om jag ville sitta vid ett eget bord eftersom jag måste vara kidnappad som har föräldrar som har beställt en lite lätt mjäkigare meny. Och ryktet verkade sprida sig bland personalen, för efter en kort stund kom en servitör med drickat, och la en leende kommentar om mitt manliga dryckesval (oh la la). Sedan ännu en annan servitör som kom med maten och yttrade med lite road ton "and a raw beef for the little lady", som var perfekt vändstekt. Jag vet att det är servitörernas jobb att fråga om maten smakar bra, men när dom står en bit bort för att titta på när jag tar den första tuggan, och jag får försäkra dom ett flertal gånger under kvällen att det actually var precis som jag ville ha det, var lite faschinerande.
Och jag tycker att det är lite roligt att folk reagerar ibland. Jag tycker det är kul att se att dom dubbelkollar både en och två gånger innan dom fattar att jag är seriös. Things maybe aren't always what they look like, helt enkelt?
Friday I'm in love - The cure
