Bambi

Jag vet inte riktigt. Men det känns bra, faktiskt. Jag tror inte att jag bryr mig så mkt längre. Eller det gör jag ju, men jag har insett att det inte är värt att bry sig alldeles för mkt - det ger bara totalt motsatt effekt. I vilket fall som helst känns det bra. Jag tänker på allt omkring mig, men jag är så trött på att tänka för mkt, för långt, överanaysera in i det sista - vilket dessvärre är de flesta tjejers stora ovana som oftast resulterar i alldeles för många alternativ på hur man ska bete sig och göra i flera olika situationer. Och om man mot all förmodan inte blir apatisk av dessa vamöjligheter, är det egentligen bara att glömma alla meningslösa timmar av detaljerade tankar och analyser, och helt enkelt bara köra och hoppas på det bästa. Då är det kanske bra att inte bry sig speciellt mkt.

Men om man inte bryr sig så mkt, vad känner man då - egentligen? Likgiltighet, ledsnad, glädje eller trygghet? Är det kanske trygghet allt handlar om? Jag vet ju vem jag är, vad jag inte vill och vad jag förväntar mig av livet, det kanske bara gäller att hitta verkligheten som matchar? Är gräset verkligen grönare på andra sidan, gömmer det sig verkligen fler maskar i jorden som är värda att lära känna, eller nöjer man sig med sin nuvarande gräsplätt med sina maskkompisar. Fast å andra sidan, börjar man gräva vet man ju aldrig vad man hittar, eller vad man stöter på. Börjar man gräva kanske man omedvetet hamnar på andra sidan stängslet iaf, eller så kanske man hamnar i Kina, who knows?





Fast vid närmare eftertanke i mina tillfälligt extremt förvirrade tankegångar, tror jag ta mig fan att jag bryr mig alldeles för mkt ändå. Och det känns konstigt nog, sjukt bra.

You're cute when you scream - Senses fail