Message from the dark side
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har så extremt mkt egentligen jag bara skulle vilja få ur mig, men förutom de allra närmaste tror jag inte att någon skulle vara så intresserad av att lyssna. Jag tycker att det är så fruktansvärt synd att jag inte kan ringa ett par personer längre, några som jag brukade kunna snacka med om vad som helst..
Förutom det är annars hela den här månaden katastrofal. Förutom en födelsedag och en möhippa redan första helgen, så ska man på sitt allra första bröllop imorgon, och det har tagit sisådär tre trippar till stora staden för att hitta en tillräckligt descent klänning och ett par vita pjurrer jag har försökt gå in hela veckan. Ett par dagar senare fyller pojken 30 år, och det ska firas med smörgåstårta och glasstårta som undertecknad ska tillaga för första gången i sitt liv. Den stora födesledagspresenten skulle egentligen ha införskaffats idag om inte jag hade varit så dum att glömma plånboken hemma, men det får jag lösa i övermorgon ist. Hur som helst, så är det ett stort kalasfirande med grillbuffé och poolinvigning nästa helg för ett femtiotal hungriga människor. Måndag, tisdag och onsdag går åt till att stissa till tomten och hugga en till tripp till plantagen, sedan gräva rabatt och göra ett fågelbad. Och förhoppningsvis lyckas jag manövrera det där relativt bra tills jag får ett par dagar nästa vecka att andas ut innan det är dags för en tripp till Dalarna och fira midsommar med de närmaste i Väsby. Jag har 3 körlektioner planerade, och jobb nästan varje dag, en planerad visit hos farmor på tisdag och inte en ledig dag till att handla all mat. Dessutom oroar jag mig för min kusin och hennes galet svartsjuka pojkvän, känns inte så bra att få sms sena kvällar med en frågan om ifall hon får sova hos mig. Och att jag inte kan ringa dig längre heller gör mig fruktansvärt ledsen i hela den här cirkusen.
Så har galet mkt att tänka på just nu, alldeles för mkt från alla håll. Känns som att det är dags att gräva ner sig och göra mitt innan jag eventuellt möjligtvis har en chans att börja leva igen i juli. Augusti blir det till att ta sig från Sverige, såvida jag inte kommer in på utbildningen jag jättegärna vill gå. Jag kan så inte ha det så här längre.
