Bambi

Det är SÅ inte min grej att sitta och tycka synd om mig själv. Jag är egentligen inte en sån person som nagar om mina problem och väldigt jobbiga situationer och i slutdiskussionen ber om en klapp på huvudet. Jag har ju för fan försatt mig själv i sitsen, så skam vore det om jag inte lyckades deala med dom också, självklart med ett leende på läpparna och konstant hävda att allt är okej. The show must go on, right?

Men ändå sitter jag här, ensam med mina, som vanligt alldeles för höga, förväntningar i kras. Jag blir så jävla besviken på alla tomma löften, bortförklaringar och allt satans bullshit så jag kräks. Och ja, just nu tycker jag synd om mig själv. Frustrationen gör mig tokig, jag trodde verkligen att den skulle lägga sig. Det lät så. Snälla skjut mig.

Och likt förbannat sitter jag också här, och ler tillsammans med Anders, Göran och Ove, dom tre små aporna som alltid finns där när jag behöver ett glas vin - eller typ 10 (gärna hela dunken och hans vodkaflaska så jag blir alkoholförgiftad och hamnar på sjukan, då kanske man skulle få lite uppmärksamhet. Men så självisk är jag nog inte, tyvärr).

Graffiti decorations
Under the sky of dust
A constant wave of tension
On top of broken trust
The lessons that you taught me
I learned were never true

I wanna run away
Never say goodbye
I wanna know the truth
Instead of wondering why
I wanna know the answers
No more lies
I wanna shut the door
And open up my mind

Paper bags and angry voices
Under a sky of dust
Another wave of tension
Has more than filled me up
All my talk of taking action
These words were never true

Runaway - Linkin Park