Bambi

ÄNTLIGEN! Jag vet att jag har tjatat om den så fruktansvärt länge, jag vet att tanken var att jag skulle göra den gör typ ett halvår sen, jag vet att hälften actually inte trodde att jag skulle göra den i slutändan och att F garvade åt mig med orden om att jag inte skulle palla trycket. Suck my left toe!

Tog mig till Taste of Ink runt 12, nervös som satan. E skulle komma och hålla mig sällskap och se på hur jag plågades och vred mig som en mask på krok, men eftersom tunnelbanan blivit skrämd av lite byggdamm och bussar sats in, var hon lite försenad. Men hon kom innan Patches började trycka in nålar i mig, och TACK söt för att du var där (även om jag inte var den mest sociala)! Jag har nog på riktigt aldrig varit med om något värre, bara konturerna gjorde så sjukt ont att kudden jag fick ligga på blev halvt massakerad. Rökpaus. Skuggningen var helt okej, på vissa ställen snudd på lite för ont, men ingenting jämför med konturerna. Rökpaus. Och sedan var det den röda färgläggningen. Världens mest elaka nål Hubert antastade min kropp; katastrof, hemskt, förjävligt, jag kommer inte på ett ord tillräckligt starkt för att beskriva hur ont detta gjorde. Kändes som att man bit för bit hyvlade av huden med ett slött rakblad, samtidigt som revbenen fick sig en vibrerade törn under denna sjuka nål. Patches - jag hatar dig. 

Men efter typ 3 timmar var det över, och den lättnaden som rann över var nästan töntig alltså. Och tatueringen blev så sjukt jävla bra. Är helt fantastiskt nöjd och glad över att äntligen ha gjort den. Om några dagar, eller nån vecka eller så, börjar jag nog kanske möjligtvis eventuellt tycka om tatueraren igen. Ett Grymt jobb, tack så jättemkt! 

(snodd från TasteofInks blogg; rockspot.se/tasteofink)