Bambi

Jag upptäckte idag att det är drygt bara 12 veckor kvar till nyårsafton - det är ju för fan ingenting! Var har alla dagar tagit vägen? Hur fylldes dom och flög iväg? Det här året har redan gått så fort, och jag fick en plötslig släng av ångest komma krypande längs ryggraden. Det känns inte okej. Det känns inte okej alls.
Vad värre är, apropå att dagarna bara försvinner, är att jag har gluttat på mitt schema de närmaste veckorna och jag har upptäckt att jag i stort sett bara kommer att jobba tre dagar i veckan! Tre dagar! Okej att jag öndå får alla mina timmar, men tre dagar är ju för fan ingenting! Vad ska jag göra alla andra 4 dagar, stirra upp i taket eller vadå? Jag fattar inte. Skit-schema.

Jag kanske borde skaffa mig en s.k. hobby? Någon givande aktivitet som man kan tillåta sig engagera i i sin nippriga ensamhet? Jag kanske actually borde ta tag i det här med att lära mig spela gitarr, eller börja fota? Istället för att köra en maraton-med-tecknat titt som tätt, A sa ju faktiskt att jag skulle kunna få köpa hennes systemkamera. Ja, det här tåls iaf att tänkas på. Med tanke på att jag är ledig väldigt mkt nu kan man ju också eventuellt ta några små trippar till Frankrike. Jag skulle kunna sätta mig och försöka förstå mig på det här med matte c i min egna hurtighet, och möjligtvis skulle jag kunna satsa på att bli stjärnkock. 

Det kanske inte är så dumt att vara ledig så här mkt när allt kommer omkring, om man slänger en lins på alla möjligheter. Jag kanske borde skaffa mig en almanacka, och jag kanske borde uppgradera min telefon. Tillgänglig och öppen för förslag. Tja, varför inte? 

Teenage victory song - Weezer