Bambi

Jag vet inte riktigt hur jag ska försöka börja skriva ner det mesta som snurrar runt i mitt huvud just nu. Det är mer en blandning av känslomässigt kaos och frustration. Snälla skjut mig, liksom. Ena sidan säger åt mig att kämpa vidare, jag kan ju rutinerna och jag vet hur ledan går, men emellanåt är det ju faktist så jävla bra. Å andra sidan har jag gett upp, jag orkar inte bry mig. Jag vet att jag har sagt det väldigt väldigt väldigt länge nu, men nu känns det verkligen som att det tar stopp. Det som säger emot den här halvan av stormen bakom ögonlocken, är att jag väntar fortfarande på...något. Vad som helst som bryter alla gamla mönster och gör allt bra igen, utan att jag är den som tvingas anstränga mig till det yttersta för att få den minsta respons. Man undrar hur det är med mig. Egentligen är det väl inget speciellt, avskyr att lägga min last på andra, så jag rycker mest på axlarna och frågar dumt "vad menar du?", innan jag iaf försöker gömma mig bakom all min pågående likgiltighet. Officiellt sett är att jag inte kan beskriva alla mina motgångar i ord, och försöker därför inte ens. Inofficiellt lutar det mer åt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.