Don't give a fuck

Den här dagen har verkligen börjat skit. Den var skit redan igår, och det verkar inte ha velat svänga runt än.

Igår började dagen faktiskt rätt bra, solen sken när man kom tidigt till jobbet och människor var actually trevliga. Spanade in det fina vädret från kassan, och väntade på att klockan slog tre. Ringde halva bekanskapskretsen efteråt för att kolla hur alla mådde, och det är alltid trevligt. Mitt dåliga samvete var tvungen att skärpas på nåt sätt. Hur som helst var det bra humöret fortfarande bra när man kom till Väsby halv 5 med planerna om att åka vattenskoter med ett gäng tomtar, men började sina när jag insåg att jag fick stå ut med så mkt dryghet att jag nästintill small av, och fick ännu mer skit om jag kommenterade det (kommer aldrig förstå varför jag tvingas ta replik efter replik och inte är tillåten att bita tillbaka).
Då hade dessutom solen försvunnit och regnet gett sig tillkänna så det gjorde ju faktiskt inte saken bättre. Dock var vi fortfarande lika taggade på att åka, och med tre vattenskotrar bar det av iaf till Viggbyholm gästhamn, klädda i badkläder och en alldeles för liten flytväst.

Eftersom det var rätt höga vågor skulle jag bli upphämtad en bit bort där vattnet inte var lika vilt. Stod och såg på ett tag medan packet flög fram över vågorna, och snackade lite med S och H. Rätt trevligt eftersom jag inte träffat dom på typ ett halvår. Efter ett tag kommer mannen tillbaka, och "yay, äntligen!" tänkte jag.
Men det skulle jag inte gjort.
"S, ska inte du åka?" sa han och syftade på den 90kgs kolossen bredvid mig som flinade och sa att nej, knappast. Så jag sa att jag gärna ville åka, men det verkade inte spela någon roll eftersom det bara var den andra S som gällde. Idiot. Efter ett tag i regn, kyliga vindar och fortfarande dryghet, tappade man självklart sugen och visade de genom att gå därifrån och fick höra dryga rop om vilken treåring jag var.
Herregud, ansträng dig verkligen inte.

Satt i bilen utan att säga ett ljud en timme innan vi kom hem igen. Har inte ätit sedan frukost, ont i magen och fruktansvärt tjurig och med alldeles för höga förhoppningar. Magen gjorde så galet ont just då, och la mig ner för att inte känna av dom. Fick ett par hånfulla kommentarer som inte var värda att svara på, utan tog mig upp och gick dubbelvikt för att knapra i mig ett gäng bedövande piller. Det uppgraderades till en arm om axlarna och jag, fortfarande tjurig men utan ork att göra något åt det, bara lät allt va. Gick och la oss och totaldäckade.

Vaknade 7 imorse av en hejdåpuss, och kom på en gång på att oh no, det är onsdag - sjukgymnast klockan 8 eller 9. Antagligen 8 som vanligt, och tog mig upp, och begav mig till  Vallentuna. Skulle ringa F, men upptäckte att skithögarna på Comviq inte hade registrerat min betalning, så dom hade stängt av mitt abonnemang. Idioter. Utan musik på bussen tänkte jag alldeles för mkt och blev så galet irriterad på allt som dök upp och förvärrade morgonen ytterligare. Kom till Vallentuna 7.30 men skulle självklart vara där 9. Blev bjuden på årets starkaste kaffe som fick mig att piggna till lite. E kom 8.45 och jag blev genast utklädd till nåldyna, och idag gjorde det så galet ont att jag bara ville grina. Hade dessutom glömt träningskläderna, så med en vit lögn gick jag därifrån efter 45 min och fick vänta 20 min på tåget. Det fina vädret från igår är som bortblåst. Kommer till föräldrarna, och upptäckte att dom inte hade frukost hemma. Tog med mig papsen och införskaffade mat och hämtade ut den första gardasilsprutan, samt annat apoteksjox som gick på typ 2000 spänn. Kom hem och skulle ringa skithögarna på Comviq, men hamnade i en 40 min telefonkö. Lite smörande från kundtjänstemannen senare skulle min telefon komma igång igen, men nu typ 2 timmar senare har den fortfarande inte gjort det. Idioter.
 
Och när man äntligen fått igång den och äntligen ringer för att hoppas på att den dåliga dagen bli en smula bättre,  upptäcker man att det faktiskt inte är jag som bara har lite pms, utan att han faktiskt inte vill anstränga sig. Flickvän, jag?

Så gick det med den kontakten med omvärlden.
Nu vill jag stänga in mig igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0