Bambi

Min dag har börjar på rätt köl tror jag. Först ville jag inte ens stiga upp, utan låg kvar och försökte tvinga mig till att somna...men utan framsteg. Så på med lite förströdda kläder från golvet, pilla ut bettskenan från käften och tvätta sig i ansiktet. Sedan blev jag haffad i hallen av mamma, som talade om att hon ska in på dagvård i två veckor i början av maj.

Jag är så galet orolig,  känns inte som att jag vet var jag ska vägen. Hon talade om för mig att man alltid måste sträva efter att må bättre,  vad som helst för att slippa ha ont (vilket man skulle kunna associera till olika situationer...). Hon sa att min överrörlighet har jag fått av henne, och att självklart tycker man sig klara sig bra med de små muskler man har, smärtan är överkomlig och man klarar allt lika bra som alla andra. Men så är det inte i längden, man måste förebygga genetiska förändringar. Överrörlighet är det tredje jag har ärvt av mamma, och jag är livrädd för att ärva fler konstruktionsfel, kanske en av hennes muskel- och ledsjukdomar? Hon sa att hon inte brukar nagga på mig, för hon vet hur hon själv var när hon var i min ålder, men att se henne så ledsen och säga att det är dags att göra något åt det, gav mig nog en spark i arslet. Jag har äntligen bokat tid hos E.