Bambi

Tror ni på den rätta? Han med stort H, din soulmate, andra hälft, riddaren på vit häst eller vafan man nu vill kalla honom? Det sägs att det finns en för alla, kanske flera som har ett tatuerat bocktecken på skinkan för att man ska veta att han är en av dom rätta alternativen. Eller kanske finns det bara en "rätt", och å ena sidan är det en tröst då man kan ta till sig detta synsätt exempelvis genom att tänka "not meant to be" i slutet av ett förhållande, men å andra sidan kanske man var så betuttad i killen att man ist blir orolig för nu har man ju liksom redan avverkat "den rätta", iaf ett av alternativen och vem fan vet hur lång tid det tar innan man hittar alternativ nummer två, eller ett substitut för "den rätta" (exempelvis alla dessa killar man har som backup som man ska gifta sig med om båda är 40 bast och fortfarande singlar). 

Eller så finns det helt enkelt ingen som är helt och hållet rätt.

Det känns som att ju mer jag tänker på det här, desto kräsnare blir jag. Och med detta synsätt så känns det ändå okej att vara äckligt kräsen, för min riddare på vit häst (eller helst svart häst) ska vara allt jag vill ha, och lite därtill. Om det finns en person som är "rätt", så är det klart som fan att han ska vara drömkillen för var och en. Det är väl inte så konstigt? Eller drömkille och drömkille, det gäller att ha tillräckligt med kompensationer för de mindre attraktiva egenskaperna.

Eller så finns det helt enkelt ingen som är helt och hållet rätt. 

Vad gör man då?


Jag vet inte om jag riktigt tror på det här med "ödet" och "den rätta" för alla och jade jade jade, utan jag tror att världen är full av alternativ, och varje snubbe man blir tillsammans har potential att bli "den rätta", man får liksom skapa sin egen riddare på vit, svart, prickig häst eller whatever.

Eller så finns det någon som faktiskt är "rätt".



Och ofta känns det som att jag vaknar upp med honom varje dag.