Bambi

Jag brukar alltid färga håret svart, jag tycker att det är jättefint och att jag faktiskt passar rätt bra i det. Sedan var jag hos frisörskan och kapade av halva håret och gjorde ljusa slingor för en gångs skull. I början var det orange, men efter ett tag var även det okej. Jag skulle knappast passa som en blonding, men lite ljusare var inte så farligt. Hur som helst, nu hade min utväxt blivit så lång, så jag var tvungen att göra något åt det, och att gå till Es mamma igen har jag inte riktigt råd med så här i jultider. Men eftersom jag ville göra något annorlunda köpte jag ett paket med mörkt lila-brun-svart hårfärg, eller toning upptäckte jag senare att det var. Lite coolt. Så igår gjorde F slag i saken och började gegga in medlet i mitt hår, och visst var det jättegulligt att han ställde upp...men det här med fingerfärdigheten måste kanske övas upp, för den var rätt brutal och jag fick färg nästan överallt. Whatever. Efter en halvtimme började jag tvätta ur skiten. Det tog i stort sett ett år innan vattnet var klart och jag kunde mojsa in conditioner. Sedan handdukstorkade jag bara håret för jag skulle gå och lägga mig och tänkte titta på håret när det hade torkat. Vilket var imorse. Den förhoppade coola färgen av lila existerade inte. Istället blev jag rödhårig, alla nästan blonda slingor jag hade är knallröda. Jag ser ut som Ariel i lilla sjöjungfrun. Det är inte riktigt helt okej. E ska hälsa på idag och se om jag behöver göra något åt det, eller om det eventuellt är tillåtet att jag faktiskt ser ut så här. Men just nu, fan...det känns faktiskt inte riktigt helt okej. Fuck.

Jag gillar hans kommentar då:
- Men jag tycker inte att det är så stor skillnad mot innan?
- Älskling...jag är rödhårig.

A bigger mood - American Hi-Fi