Bambi

Det är svårt att säga hur mkt man pallar med. Att kunna skrika för att hjärtat springer iväg någon gång ibland under hela livet är inte något man tar med en klackspark precis. Och det kommer helt otippat, jag fattar inte vad som är fel på mig. Och det verkar ingen annan jävel heller göra för den delen. Så många doktorer, så många tester, och man hittar inget fel. Samma symptom som paniksyndrom, ska jag fortfarande kunna springa upp och skrika och sätta mig i ett hörn när jag är pensionär, eller? Då kanske dom ska hitta ett botemedel för ofrånkomliga ålderskrämpor som muskel och ledvärk först. När jag byggdes, va fan tänkte dom med? När dom kom på att en ny unge skulle göras, tänkte dom då "här ska göras en lång och alldeles för smal brud som ska bli skit rädd lite emellanåt och grina i sina små hörn och långsamt pinas med hjärtklappning och tårar samtidigt som hon ler och inte ska visa sig svag för många andra"? Hur jävla snälla var dom på en skala från ett till tio? Va fan gick fel i min genetiska konstruktion? Var det någon gudomlig blivande ingenjör som var ute på prao, eller vadå? Keep up the good work, God.

Rooftops - Lost prophets