I couldn't care less.
Den här ändringen i min attityd gör mig Galen. Jag har alltid avskytt att bli kallad grinig, men nu börjar jag sakta men säkert inse att det faktiskt är det jag är - konstant. Grinig, lättretlig, kaxig, iskall och allmänt whatever. I couldn't care less. Det känns som att jag vill spy, fast inombords, som om ingenting spelar riktigt roll. En riktigt äcklig jävla bitterfitta, och jag vet inte hur det kommer sig? Varför? Jag brukade alltid vara den glada, mest positiva, mest äckligt optimistiska...men det dog. Det har tokdött, jag är inte glad längre. WHY?!
Är det för att jag har börjat jobba konstant (fast började inte känslorna dyka upp innan?), eller för att jag vantrivs med så mkt? Har jag hamnat i en 22-års-åldersnoja/depression eller vad i hela helvetet är det med mig? Känns som att jag måste ta större steg för att hinna ikapp, något, men jag har fått för mig att dessa steg är läskiga att ta?
- Håll om mig, min lilla hallonmuffin
- Håll käften.
Close yet far - cKy
